Efter att ha upptäckt, och äntligen förstått, twitter, jaiku och hela mikroblogglogiken så fick jag (givetvis via jaiku) tips om GyPSii. GyPSii är (gäsp) ännu en av dessa sociala nätverkstjänster, men med den skillnaden att det bygger på positionering. Så, om du tyckte att det var lite jobbigt att alla såg dina förehavanden på ansiktsbok så är detta din mardröm.

Hela poängen är att låta användarna dokumentera sin omvärld fysiskt…Inför andra användare. Låter det konstigt? Så här skriver de själva: “What is GyPSii? – Create Places, locate people, Explore the world around you.” Eftersom jag inte har en enda “friend” på GyPSii så tänkte jag att det skulle vara helt värdelöst. Så är det dock inte. Det är hur kul som helst att följa andras minst sagt surrealistiska (och ofta rätt skumma) liv i de bilder och inlägg de gör. Jag tror att om detta hade lanserats före facebook så hade detta varit störst. Det känns mer som en “blog” fast med sociala funktioner. Kolla själv och följ några av användarna en stund.

Faktum är att GyPSii tappar lite in i en idé vi hade för ett företag i mäklarbranschen för några år sedan. Tanken var att låta boende i ett kvarter själva (via t ex en mobil app) bygga mervärden i kvarter genom att de tipsar om kvarterets guldklimpar. Drivkraften att göra detta vore givetvis pengar… Säljaren vill öka värdet på sin bostadsrätt via att visa vilket trevligt kvarter den ligger i. De boende skulle genom detta kunna tipsa varandra och därmed byggs lite “kvarterskänsla”. Köparen får relevant info om ett område som skulle vara trovärdigare än “mäklartexter” fyllda med adjektiv och varmluft. Mäklaren slipper skriva aptrista annonser… Alla skulle tjäna på det. Dessutom ganska kul att marknadsföra. “Win-win” (som vanligt med Volontaire) med andra ord.

Som bonus skulle söndagspromenaderna för resten av oss kunna bli ganska trevlig. Var ligger det bästa fiket i Vasastan, enligt de boende? etc etc… Det som krävs är givetvis någon enkel form av positioneringsteknik (till exempel GSM-triangulering som redan finns) och en gnutta fantasi.

/Patrick