Tack vare Twitter så vet jag nu när en kollega/kompis går till jobbet. (tweet: ”går till jobbet”) Minimalt intressant men ändå kanske lite intressant ur en social synvinkel.

Jag tänker så här: tänk om tesen ”det som inte syns, finns inte” är lite sann… Jag menar, alla tänker vi ofta på vad någon som står oss nära gör just nu. Oftast stannar det vid just en snabb tanke.

Sanningen är nog att vi allra oftast faktiskt inte tänker på vad alla andra vi känner gör hela dagarna eftersom ”det vi inte ser”… finns inte för oss.

Nu, med microbloggandet så finns möjligheten att i realtid ”se” vad andra gör… Det skulle då betyda att det vi ”inte ser” faktiskt ”finns”, eftersom vi kan relatera till personen som skrev det bättre. Det blir mer nära och relevantare. Vi ser dem…

Vill man så kan man alltså nu istället säga att ”det ingen pratar om finns inte”. Vänner du aldrig pratar med förlorar du oftast, inget socialt kit byggs upp er emellan. Er relation urholkas och tynar till slut bort. Detsamma gäller givetvis varumärken som vägrar konversationen.

En tanke gällande microbloggandet: Det pratas en hel del om varumärken här. Nästan inga varumärken lyssnar på just denna typ av konversation. Är inte det lite konstigt?

I en tid där det mesta handlar om ”konversationen” kring saker så lägger microbloggandet bara till ännu ett lager kring konversationen. Ett pyttelitet lager som jag tror kommer att få större sociala effekter än jag trodde för tre månader sedan. Bra sådana.

/Patrick