Läser Gladwells senaste bok ”Outliers” där han plockar ner begreppet ”Meritocracy” och förklarar, via sin patenterade förmåga att se samband, vad som egentligen skapar framgång. Det handlar inte enbart om talang… Bland annat så pratar han om ”10.000 timmars regeln” som säger att det krävs sisådär just 10′ timmars praktiserande för att ha en chans att bli virtuos, oavsett område.

I ett exempel så tar Gladwell upp Beatles och exakt hur deras talang + åren av maratonspelningar i Hamburg, gav dem sina ”10.000 timmar” som gjorde att de senare kunde bli poplegender och skriva in sig i pophistorien. Andra exempel han tar upp är hur fri tillgång till en stordator 1968 kunde ge killarna Gates och Jobs fördelar (10.000 timmar) som inte andra lika talangfulla hade turen att ha…

Det handlar alltså inte bara om talang utan också om lyckliga omständigheter. Givetvis listar Gladwell även andra viktiga faktorer, vikten av rätt social bakgrund, sociala talanger etc. Oavsett, ”Meritocracy” som hela den Amerikanska drömmen bygger på, blir reducerat till en ganska naiv dröm… baserad på… öhhh… tur?

10.000 timmar…

Om man, som jag, spenderat ca 8 timmar om dagen de senaste tre åren med att fundera på Volontaire (hur maktskiftet kommer att påverka kommunikation) så hamnar man på ca 8000 timmar. Det som återstår är alltså ynka 2000 timmar… Och talang… (Vilket ju dessvärre är högst tveksamt om jag besitter.)

Mitt ”Hamburg” var alltså förmodligen paradoxalt nog Publicis… De gav mig tid att fundera. (Nu undrar jag bara var fan mitt Sgt Pepper album är?) Oavsett, -Tack för den här tiden Publicis.

/Patrick