Äntligen!

/Patrick

Hade man kunnat stämma detta mynt skulle det ha mycket att stå till svars för. Hål i fickorna och orsaken till snåla människors ryggproblem till exempel. Nu ska den äntligen bort och Volontaire tycker det är bra. Allra bäst blir det förstås om de små rackarna kommer till riktigt god nytta. Nyttan står Röda Korset för. Den mentala upcyclingen, idén kommer ifrån Volontaire.

/Patrick

Fick ett mail idag av den briljante herr Morgenstern (psykologen som vikarierade för Malin när hon satt i guldäggsjuryn) som löd som följer:

”I senaste upplagan av Wired så finns en riktigt intressant artikel på området finansiell transparens. Artikelförfattaren menar att dagens rapportering av bokslut och redovisning av de egna finansiella tillgångarna ofta tar formen av en ogenomtränglig massa av kryptiska data som alltid levereras i efterhand. SEC i USA hinner tydligen inte med att granska mer än 16% av inkomna årsredovisningar.

Vad han propagerar för är att i realtid och i en lättöverskådlig form redovisa data (exempelvis försäljningsstatistik, vinstmarginaler, antal låntagare som inte kan göra avbetalningar mm) för att därigenom öppna upp för alla och envar att själva granska företagen och ev. upptäcka stora systemfel. På samma sätt som alla har möjlighet att agera journalister idag skulle det öppna för betydligt fler att agera finansanalytiker.

Apropå vår diskussion om kundägda företag så skulle detta kunna vara ett sätt för riktigt modiga bolag att visa ett engagemang för transparens, men också öppna för kreativa förslag från sina aktieägare och andra intressenter (i ett slag få 1000 gratis controllertjänster) för att vidarutveckla verksamheten.

Systemen finns nog redan idag, gäller bara att våga göra siffrorna synliga.”

Tänk nu om någon modig spelare i den finansiella sektorn skulle göra exakt detta…
Vore inte det väldigt självsäkert, modigt och banbrytande? Jo det vore det.
Det skulle dessutom vara extremt Volontaire.

Låt mig se… finns det något företag med behov av att fixa sitt usla rykte? …Som skulle behöva göra något radikalt för att återställa förtroendet? Jo det är klart att det finns.

/Patrick

Igår kom Sean Pillot de Chenecey aka Captain Crikey förbi världens gladaste reklambyrå och dricker lite kaffe. Vi pratade om the credit crunch och Sean berättade hur den påverkar människor i UK. PÅ det hela verkar det vara ”ganska samma lika” som här med oro och rejält minskad privatkonsumtion. En spännande infallsvinkel var att denna gång verkar krisen inte vara en sak som drabbar blue collars (arbetare) utan snarare verkar krisen drabba white collars (tjänstemän, kontor) i högre utsträckning denna gång… Sean kallade krisen för ”the first democratic economic crisis” och menade att den för första gången (?) drabbar dem som faktisk orskat den. Om det är så här vet jag inte, men helt klart är ju att det ser ganska nervöst ut i vår lilla ankdamm. Rykten om nerskärningar, uppsägningar och kollektiva lönesänkningar på reklambyråer är ju vardagsmat.

En annan sak han pratade om var hur en viss sorts konsumtion behåller sin ställning trots de dystra tiderna. Han såg två tydliga trender:

1. Private brands boomar…
2. Premiumvarumärken och lyxigare produkter klarar sig bra…

Tesen är att när folk i högre utsträckning stannar hemma istället för att gå ut på lokal så vill man inte offra det fina vinet eller den där osten som man brukat unna sig. Man vill inte offra dessa vardagens små höjdpunkter. I all övrig konsumtion vinner de billigare alternativen.

Ett exempel på vad det kan göra med varumärken i kläm är hur Innocent (reklamvärldens mest slitna varumärkes case) anpassar sig till de nya tiderna. Tydligen så lanserar sig i en billigare 1 liters tetraförpackning, med mindre ”innocent”-likt innehåll. Rationalen är att varumärket står för så bra saker att man tror att konsumenten kommer att köpa den trots att produkten levererar mindre…

Kanske är inte Innocent så premium som de tror? Eller hamnade just deras typ av produkt i ett konsumtionens ”ingenmansland”, alltså helt enkelt onödig vardaglig ”lyxkonsumtion”… Vem behöver det i kristider? Eller så bryr sig inte konsumenter om att det inte är en ”äkta” innocent?

Vad vet jag, men jag hoppas på det mindre giriga alternativet som inte urvattnar varumärken. Istället för att urvattna dem kanske man kan se hur man fyller dem med lite moderna värden ‘a la Volontaire. Hur naivt är inte det?

/Patrick

Ofta när vi pratar Volontaire så säger vi att företag ska sluta lova och ljuga och istället börja göra lite ”nytta”. Vi tror att det är trevligare och dessutom en bättre strategi när man letar efter nya kunder. Vad är då nytta? Ja… det beror på, men ofta handlar det om något så enkelt som att titta på sin produkt och sätta den i ett sammanhang där produkten får ny, mer relevant och spännande innebörd.

I andra fall så kanske produkten i sig har passerat sitt ”bäst före datum” och företaget borde lägga energi (och reklampengar) på att modernisera den. Då handlar det alltså istället om att sammanhanget, kontexten har gjort produkten omodern.

Jag kallar det ”Context Content” och det är inte svårare än att man först tittar på de två sakerna för sig (klädsamt kritiskt givetvis) och sen tar man en funderare på hur det hela ter sig tillsammans. (En undersökning eller två kan vara bra att ha i bakfickan också…) Ser de tillsammans mest ut som ett klassiskt reklambudskap så är det inget vidare betyg. Luktar det istället stoff till samtalsämnen människor emellan så är man på rätt väg. (Orkar man dessutom”handla” istället för att ”lova” så kan de dessutom bli trovärdig kommunikation.)

Ovan är alltså en busenkel modell för att uppnå slutmålet för kommunikation ‘a la volontaire: människors egna frivilliga engagemang kring företag och varumärken, samtalsämnen.

Exempel på motsatsen till lyckad Context Content är den amerikanska bilindustrin i dagens kontext. Produkterna matchar inte sitt sammanhang och då går det som det går… Ähh, ett exempel till: Wanja Lundby-Wedins kritik av giriga män i näringslivet blir svårslaget humoristisk i dagens AMF kontext.

Alltså: kan du inte ändra produkten (LO Wanja) eller sammanhanget (AMF skandalen) så kanske det är dags att placera den på en ny plats? Inget varumärke vill ju vara ett dåligt samtalsämne…

Låter det som flum och trams? Tänk själv på vilken roll riktigt spännande varumärken har. De ger oss något att prata om… i fikarummen och bloggar, i tidningar eller bara vänner emellan. Eller som jag skrivit tidigare ”Conversation is king, content (innehåll) is just something to talk about”…

Reklambyråer borde alltså spendera mindre tid på att snida budskap (= spam) och lite mer på att fundera på vilket samtalsämne man vill inspirera till. Det blir så mycket trevligare då.

/Patrick

Nu skänker vi bort Amnestykampanjen (eller ja…erhh…well, mest bilden) som användes för att sprida budskapet kring kvinnlig omskärelse. Det är inte så konstigt egentligen. Byrån tog fram en idé med syftet att belysa ett allvarligt ämne. Ju fler som fick reda på det, desto bättre. Spridning av idéen var alltså bra och spreds det gjorde den… Redan efter några veckor hittade vi rackaren (rosorna) på diverse bloggar, i andra världsdelar, ibland omgjorda eller översatta till lokala språk. Någon gjorde en egen kampanj med egna posters på samma ämne… Ingen tillfrågades, ingen fick betalt och förhoppningsvis kanske några flickor extra någonstans slapp genomgå denna hjärndöda sedvänja. Det får framtiden utvisa. Oavsett, spridning av budskap är ganska bra att uppmuntra om man arbetar med kommunikation. Vi kallar det volontaire, ”av egen fri vilja”.

Varför gör då Volontaire detta?

Dels som ett tydligt svar till alla dem som frågat oss ”hur vi skulle reagera på om man bara stal vårat arbete” i debatten kring TPB-rättegången. Är vårt svar tydligt nog?

Dels handlar det om att det är något sjukt med rättigheter generellt…

Tanken är förmodligen att en reklambyrå ska passa sig för att tala gott om fildelning eftersom vi själva i högsta grad lever i symbios med just copyright och rättigheter kring publicering i olika media? Sanningen är att dessa rättighetskostnader oftare hindrar oss från att göra ett bra jobb än tjänar några pengar (åt oss). Den som försökt styra upp en fotografering och tittat närmare på kostnader kring användandet vet vad jag pratar om. Det är svindyrt. 100′ för en enkel fotografering är inte ovanligt. Jag tänker inte sia om vad som vore en bättre modell men jag misstänker att det borde gå att fördela om kostnaden så att den tillfaller fotografen på ett bättre sätt? Oavsett, som det är idag så är det ju redan totalt omodernt och irrelevant…

Vi lägger upp bilderna på Flickr högupplöst så kan alla som vill använda den. Kom och plocka.

Vi får fundera på hur vi skall jobba med dessa frågor i framtiden givetvis, men det är ändå bättre att inse faktum och försöka leta efter en lösning än att göra som filmindustrin? Eller hur? Lite mer proaktivt tänkande kanske är bättre…

Sen är det kul att vårt arbete med Viasat gått bra och att de (Viasat) tillsammans med oss, sitter nu och går igenom vad som behöver förändras för att varumärket skall börja leverera på dess löfte. Inte i reklamen utan hemma i sofforna hos Viasats kunder. Spännande och exakt vad vi menar med ”skapa nytta” i kontexten av deras produkt. Vi tror nämligen att det bästa de (och vi) kan göra är handling, förändring, förbättring, snarare än ännu mer löften eller reklam. De som anklagar Volontaire för att ”bara prata” har såklart ingen aning om sånt och är ganska gulliga i sin skepsis. Reklam är nämligen silver, handling är guld. Viasats kunder lär bedöma om det vi sysslar med är bra eller bajs. De andra har ju internet att sura runt i.

Till dem vill jag säga: Kom och plocka.

/Patrick

PS. Givetvis har vi tillfrågat alla som berörts i framtagandet av kampanjen på salig Publicis. De håller med. Spridning är bra. DS.