Igår kom Sean Pillot de Chenecey aka Captain Crikey förbi världens gladaste reklambyrå och dricker lite kaffe. Vi pratade om the credit crunch och Sean berättade hur den påverkar människor i UK. PÅ det hela verkar det vara “ganska samma lika” som här med oro och rejält minskad privatkonsumtion. En spännande infallsvinkel var att denna gång verkar krisen inte vara en sak som drabbar blue collars (arbetare) utan snarare verkar krisen drabba white collars (tjänstemän, kontor) i högre utsträckning denna gång… Sean kallade krisen för “the first democratic economic crisis” och menade att den för första gången (?) drabbar dem som faktisk orskat den. Om det är så här vet jag inte, men helt klart är ju att det ser ganska nervöst ut i vår lilla ankdamm. Rykten om nerskärningar, uppsägningar och kollektiva lönesänkningar på reklambyråer är ju vardagsmat.

En annan sak han pratade om var hur en viss sorts konsumtion behåller sin ställning trots de dystra tiderna. Han såg två tydliga trender:

1. Private brands boomar…
2. Premiumvarumärken och lyxigare produkter klarar sig bra…

Tesen är att när folk i högre utsträckning stannar hemma istället för att gå ut på lokal så vill man inte offra det fina vinet eller den där osten som man brukat unna sig. Man vill inte offra dessa vardagens små höjdpunkter. I all övrig konsumtion vinner de billigare alternativen.

Ett exempel på vad det kan göra med varumärken i kläm är hur Innocent (reklamvärldens mest slitna varumärkes case) anpassar sig till de nya tiderna. Tydligen så lanserar sig i en billigare 1 liters tetraförpackning, med mindre “innocent”-likt innehåll. Rationalen är att varumärket står för så bra saker att man tror att konsumenten kommer att köpa den trots att produkten levererar mindre…

Kanske är inte Innocent så premium som de tror? Eller hamnade just deras typ av produkt i ett konsumtionens “ingenmansland”, alltså helt enkelt onödig vardaglig “lyxkonsumtion”… Vem behöver det i kristider? Eller så bryr sig inte konsumenter om att det inte är en “äkta” innocent?

Vad vet jag, men jag hoppas på det mindre giriga alternativet som inte urvattnar varumärken. Istället för att urvattna dem kanske man kan se hur man fyller dem med lite moderna värden ‘a la Volontaire. Hur naivt är inte det?

/Patrick