Viasat har tänkt sig att som första operatör göra det som resten av deras kategori struntat i. De tänker förändra sin produkt så att den möter de förväntningar som kunderna har. Alla samlade studier ger (samtliga) TV-operatörer underkänt. Folk ÄR missnöjda med det mesta. Från innehåll till priser och leverans. Alla aktörer vet om detta men få (SVT Play undantaget) gör någonting åt problemet. Viasat har som främsta intresse att leverera produkter som folk faktiskt vill ha. (De vill nämligen kunna tjäna pengar även om fem år.) Som resultat av det så har Viasat dragit igång ett förändringsarbete där man genomlyser hela produkten, från hur en faktura ska se ut till hur man ska förhålla sig till VOD-tjänster och ickelinjärt TV-tittande. Volontaire hjälper till, såklart.

Därför är det underhållande att läsa följande blogginlägg av någon som kallar sig ”One That Knows”.

Inlägget är en stilstudie i att inte förstå vad framtiden handlar om gällande öppenhet och transparens. Det är också ett bra exempel på hur människor reagerar när de ”mister kontrollen”. Rädsla för backlash och negativ WOM målas upp som troliga scenarion. Är det inte tröttsamt? Jo, det är så oerhört tröttsamt. Igen: man somnar.

Frågan är dock vad problemet är? De som likt ”One That Knows” vill köpa TV av företag som fortsätter att sopa problemen under mattan har alternativ. En massa alternativ.

De ena är samma gäng som tillsammans med Hollywood indirekt stämmer brallorna av sina egna tittare istället för att ta fram bra lagliga alternativ.De andra är experter på reklam och ljug. Det är knappast framtidens TV de säljer.

Viasat har en annan strategi. De tar hand om ett problem som hela kategorin lider av. De gör inte ”Det sämsta med Viasat” som en kampanj för att kortsiktigt ragga nya kunder. Istället börjar de hemma hos tittarna. De tänker ta deras synpunkter på allvar.

6500 personer har hört av sig till Viasat på mindre än fem dagar. Det är en bra start.

/Patrick

Varför tillbringas det så mycket tid till att gilla saker som redan har hänt? Det gamla trötta? Nostalgi är gulligt men knappast en konstruktiv strategi i en värld som förändrat sig så radikalt gällande allt som har med information och kommunikation att göra. Att missa hur förutsättningarna har förändrats för oss och företag (och fortsätta göra samma sak) är väl tjänstefel? Avfärda nya kommunikationstekniker som värdelösa, bara för att man inte ens orkat försöka förstå dem…

Att titta på sin samtid och försöka förstå dess zeitgeist borde vara reklambyråns paradgren? Hur ska vi annars kunna ge våra kunder råd om vad som är kommersiellt gångbart? De byråer som inte fattar det kommer att bli reducerade till konsulter som ”ritar fint” eller eventuellt några som gör roliga, svindyra sketcher i reklamblocken. Hur kreativt är det? Nej det är inte så spännande.

Philip skickar mig ett manifest från avgångsstudenter på Berghs. Det lyder:

”Vi kommunikatörer är överens om väldigt många saker. Till exempel att det hänt en hel del med vår värld de senaste åren. Ett nytt medielandskap gör att vi håller på att förlora en massa saker vi tycker om. Det första är kontrollen. För visst är vi alla överens om att konsumenten har mer makt än någonsin. T.om. större makt än vad vi själva har.” “En annan sak vi förlorat är våra vanor och mönster. De kommunikationsmodeller vi så länge förlitat oss till fungerar inte längre. De medier vi behärskade är plötsligt hotade och ifrågasatta. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort. Vi är överens om att lågkonjunkturen är smärtsam och att vi inte längre har chansen att ta några kreativa risker. Men framförallt har vi förlorat vår trygghet. Och det sprider förvirring och rädsla. Vi är överens om att allt är “svårare nu”. Men. Vad har vi egentligen vunnit? På den frågan har vi inga och tusen svar. Det är det som Berghs Live handlar om. Vi har vunnit en helt ny värld av mediekanaler. Vi har vunnit oändliga möjligheter att engagera konsumenter. Att prata med dem och få ett svar. Vi har faktiskt vunnit en helt ny konsument som är smartare och mer påläst än någonsin. Allt det har vi vunnit. men det är bara en bråkdel av det. På Berghs Live försöker vi hitta så många av dessa bråkdelar vi bara kan. Nya möjligheter, nya vägar och nya utmaningar. Under Berghs Live struntar vi i det vi har att förlora. Vi lägger problemen åt sidan och koncentrerar oss på lösningarna, med den återkommande frågan “Vad har vi vunnit?”. Och kanske kan vi tillsammans komma överens om nya och bättre saker. För det är vad Berghs handlar om. Möjligheter.”

Ovan beskriver det maktskifte som Volontaire predikar. Det är samma maktskifte som faktiskt startade Volontaire. Öppen fråga: Vem väntar på din nästa reklamkampanj? Vilket är ditt favoritreklambudskap? Reklamspam gör väl ingen glad? Smarta företag gör alltså motsatsen: de bejakar samtalet, konversationen och sammarbetet. De vet att handling alltid spöar löften. De slutar titta på konsumenter och målgrupper och ser istället människor. De fattar att de måste bidra med nytta inte erbjudanden. De förstår vad som krävs för lojalitet – de måste själva vara lojala.

Det är alltså glädjande att läsa studenternas manifest. Framtiden är säkrad. De har fattat.

Ironiskt dock att just dessa elever har den dubbla oturen att kliva ut till både en lågkonjunktur OCH reklambransch som inte orkar anpassa sig till den verklighet som eleverna beskriver. Det man önskar sig nu är att Volontaire får sisådär 50 nya kunder så att vi kan anställa hela årskullen på ett bräde. De skulle ju få det så mycket bättre hos oss.

/Patrick

Mikael Zackrisson är webbchef på VA.se och har skrivit en fin om de utmaningar som tidningsbranschens står inför just nu. Den handlar främst om hur kalhyggesmedia ska kunna ta betalt för sina alster i framtiden.

Fast vänta… frågan är hur nytt det här problemet är? Nyheter gör sig bäst när de är nya. Det ligger ju redan lite i namnet. Tryckpressen är trots allt långsammare än nätet. Detta innebär inte att alla tidningar kommer att försvinna.
Hur kommer framtidens tidning då se ut? Ett förslag: Kontext och analys kommer fortsätta ha högt värde. Smalt, subjektivt och nischat innehåll blir förmodligen intressantare än någonsin när den breda rapporteringen sköts av nätet. Något åt det hållet kanske?

Det är ju faktiskt mest slaskjournalistiken som är hotad. Trötta ”dagen efter nyheter” är inte lika intressant att betala för idag när alternativen finns. Det är därför intressant att gamla godingar som OhmyNews, huffpost, newsmill (ok, just newsmill är ju ganska ny) etc etc bemöts med sådan skepsis som det gör, av det gamla gardet. Anledningarna är flera. Rädsla är en. (Det är nog förlusten av makt och kontroll som spökar.) En annan anledning är förmodligen att det inte är kul att bli utkonkurrerad av sina egna läsare. Kanske skulle någon visionär på någon av de stora drakarna borde funderat på detta ganska självklara scenario lite tidigare?

När nu läsarna kan göra jobbet, snabbare och relevantare än tidningsrävarna så skulle jag också bli lite lätt orolig under trilbyhatten. Dessutom bygger de flesta ”nya” nyhetstjänster på användargenererat innehåll med lägre eller obefintlig ersättning till dem som fyller dem. Användarna gör helt enkelt nyhetsrapporteringen ”bättre”….och dessutom gratis.

Klart då att tröttbladen och gårdagens nyheter surar. Det är aldrig kul att förlora inflytande över information och tolkningsföreträde till ”amatörer”.

Om journalister slutar se sig själva som innehållsleverantörer i gårdagens kanaler så kommer det att gå bättre med betalningsviljan. Tidningarnas journalister borde istället syssla med att sätta nyheter i sammanhang. Kanske lite analys och modererad konversation/involvering borde ligga på deras bord också. Kul och givande sysselsättning skulle jag tro. Då skulle det dessutom förmodligen att tjäna pengar på resultatet också, eftersom det ännu är en bristvara.

Distribution, spridning och realtidsrapportering däremot. Det sköter läsarna bättre själva. Det är väl bra?

Tidningarna borde alltså börja med att se vilken roll de ska och kan spela i ett uppkopplat samhälle. Resultatet kommer inte se ut som det tryckpressarna trycker ut idag.

Tills dess: bespara mig krokodiltårar, gnäll och nostalgi.

/Patrick

Ett av Volontaires favoritexempel på ”nytta som blir kommunikation” är ”The Best Job In The World” snidat av reklambyrån CumminsNitro.

Idag kommer jag hem från Volontaire och slår på TV4 nyheterna där några minuter går åt till att berätta om att ”Världens bästa jobb” nu är tillsatt.

Enligt Reuters så har Queenslands turistminister Desley Boyle konstaterat att ”the worldwide response to the A$1.7 million marketing campaign had been phenomenal, generating more than $70 million in publicity value.”

Över 30.000 bidrag från mer än 200 länder…

Det låter väl som bra investerade reklampengar? Vi på Volontaire kan bara instämma i att det förmodligen är bättre att lägga pengar på denna typ av satsning än att lägga dem på ännu en trött reklamkampanj. Det är bättre att hamna i nyheterna än i Campaign. Är det ”nytta” att anställa en person vars enda uppgift blir att dokumentera alla fördelar med ett resmål än att trycka ännu en ny katalog? -Ja. Är det relevantare? -Ja. Är det mer spännande att planera sin resa till Hamilton Island nu (och kanske kolla in Ben S. twitter och blog innan?) -Ja. Är det Innovativt? -Nej det är det ju inte, så gör vi ju redan själva, eller hur? Från Fejjan till google. Det är bara lite synd att nästan inga företag verkar bry sig om det. Men det håller på att ändra sig.

Det var för att hjälpa fler företag att tänka i dessa banor som vi startade Volontaire.

Länge leve konversationen – Människor emellan.

/Patrick