”På en flygplats finns möjlighet till frekvens i budskapet. Resenärernas väg går från infart, via parkering, incheckning, avgångshall, café, gate och boarding till ankomst och tullhall. Denna förflyttning ger dig möjligheter att upprepa ditt budskap ofta, vilket leder till att många ser ditt budskap och får en känsla för produkten/tjänsten.”

Så beskriver luftfartsverket fördelarna med att annonsera på flygplatser. På riktigt. Då undrar man varför den reklam man ser på flygplatserna, utan undantag, är världens i särklass uslaste reklam. Den ställer ju så många frågor…

1. Man undrar vem (eller vad) den riktar sig till.

2. Oftast ser den ut som de där refuserade moodboardsen (från den där märkliga workshopen du vet) med pålimmade konstiga B2B rubriker (varför då?).

3. Den är utan undantag en parodi på ”reklam”.

4. Den försörjer förmodligen, helt ensam, hundratusentals retuscherare.

5. Den framkallar ångest och missmod för alla som jobbar med kommunikation.

6. Den visar en så stereotyp bild av ”lycka” och ”framgång” att alla normala människor genast hoppas att planet ska störta så att man slipper riskera att råka ut för den typen av värld den visar upp.

Här kommer en gissning: Jag tror att den tjänar ett enda syfte: att få den flygande ledningen på världens all multisföretag att känna sig lite som tuppar när de flyger runt i världen. ”Titta där är vi!”

De är alltså världens dyraste och märkliga terapiform för excelriddare. Det handlar alltså om att bygga deras självbild och skapa en prozacinspirerad bild av framgång.

Ok, jag raljerar bara. Men tänk om det stämmer?

/Patrick