”Hej!

Är du rasist med internetuppkoppling? Grattis! Då får du vara med i SD:s kampanjstab! Din uppgift blir att kommentera artiklar. Alla artiklar. Oavsett vad de råkar handla om, är det din uppgift att vrida frågan till att handla om invandrare.

Exempel: Handlar artikeln om äldrevården? Nej, den handlar ju om hur svensk invandringspolitik stjäl pengar av de gamla!

VIKTIGT: skriv inte uppenbart rasistiska inlägg (de raderas då). Använd dig istället av omskrivningar av typen ”självutplånande” eller ”socialt förödande” invandringspolitik. Vårt syfte är att ju normalisera och avdramatisera debatten gällande invandringen. Vi vill ge intrycket att detta är en viktig fråga som alla svenskar går och tänker på. Hela tiden. Dygnet runt. När vi väl vunnit valet och fått några mandat, så höjer vi temperaturen i riksdagshuset!

Nu kör vi så det ryker! Lycka till!

/J.”

(Satirisk grafik av Dan Berglund)

————————————————————————————————————————–

Min personliga strategi är att bemöta dessa artikelkommentatorer med en blandning av humor, ironi och klädsam sarkasm. Det enklaste sättet att ”klä av” mörkermännen är att spela dum och inte förstå vad de menar. Låt dem prata, men inte om det de vill prata om. Då blommar de oftast ut som de fullblodsrasister de är. Det hela blir ganska kul. Och tragiskt.

/Patrick

PS. När vi anordnade sommarkursen Volontaire¹⁰⁰ i somras, handlade ett av uppdragen om att begränsa möjligheterna för partier som Sverigedemokraterna att bli invalda i riksdagen.
Här är två av förslagen:

Se resten av uppdragen och de fantastiska lösningarna här. DS

Pelle Snickars är forskningschef på Kungliga Biblioteket och skriver ofta insiktsfulla texter i SvD om allt ifrån cloud computing till semantiska webben. Senast skrev han om Google Books och vad det gör med upphovsrätten. Framgår det att jag tycker att Snickars är en smart rackare?

Hursom, i gårdagens SvD skriver Kjell Bohlund, ordförande i svenska förläggareföreningen, en sur replik till Snickars. Kjelle argumenterar, tycker och upprörs. Han är rackarns upprörd helt enkelt.

Men mest lyckas han med konststycket att framstå som ett nytt tillskott i uppsättningen ”Walking With Dinosaurs” på Globen, förlåt ”Ericsson Globe Arena”. (Denna typ av sponsring är för övrigt värt ett helt eget inlägg.)

Anyway, Kjell kan använda en paragraf från 1809, eller annan valfri lag som stiftades innan slaveriets avskaffande. Det handlar inte om huruvida Kjell har ”rätt” och Snickars och Google ”fel”. Det handlar inte ens om subjektivt tyckande. Det handlar om verkligheten. Jan Stenbeck myntade en värdeordning som lyder: Pengar vinner över idén, politiken vinner över pengarna och tekniken vinner både över politiken och pengarna.

1. Idé
2. Pengar
3. Politik (lagar)
4. Teknik (att kringgå profit och lagar).

Intressant är ju att ovanstående ekvation innehåller två saker som saknar ”agenda”: idéer (kreativitet) saknar begränsning och teknik saknar egen vilja, gränser (och etik för den delen).

Det vore trevligt om företrädaren för svenska förläggareföreningen förstod denna enkla verklighet. Jag tycker att de förläggare han företräder förtjänar mer än Kjell i form av ett bokmärke i en två hundra år gammal lagbok.

Det handlar inte om moral eller subjektivt tyckande. Tekniken skiter nämligen i sånt totalt. Och det Kjell, är varken ditt eller Pelle Snickars fel.

/Patrick

Erik Olsson gör bort sig rejält i en lägenhetsaffär. En barnfamilj kommer i kläm och blir som resultat bostadslösa och blåsta på en halv miljon. DN och nätet rullar igång sin kampanj mot ”Jerka” Olsson eftersom det är ett så uppenbart moraliskt haveri att inte Erik Olsson tar något ansvar för det inträffade. Den drabbade familjen bloggar givetvis om eländet från första dagen.

Erik Olsson har, oavsett om de rent juridiskt har agerat i enlighet med gällande praxis, moraliskt redan förlorat hela slaget bara 16 dagar efter familjens första inlägg på sin blogg.

Det ”nya” är alltså att det är Du som är domaren, ditt rådhus är nätet och juryn twittrar, skriver i kommentatorsfält, bloggar och pratar i fikarum.

Domen blev ”skyldig” och straffet lyder ”färre kunder”.

Allt detta för (i sammanhanget) ynka 105.000 kronor.

Vilket jäkla skämt.

/Patrick

Vi brukar ställa oss frågan ”ok, men är det konst?” som kontrollfråga på våra förslag till reklamlösningar.

Det är såklart inte så ofta man, ens med riktigt god vilja, kan kalla reklam för konst. Vill därför ta chansen att låta Peter Englund bjuda på en metafor för det vi menar. Så här beskriver han propagandakonsten i Tyskland och Sovjetunionen i sin bok Brev från nollpunkten:

”…det som de lämnat efter sig är kitsch, ren och oförfalskad kitsch. [...] Frågan är då varför dessa regimer hade en sådan förkärlek för hötorgskonst? En del av svaret har nog med kitschens egen natur att göra. Det som gör kitsch till dålig konst är inte bara att den på ett så okänsligt och ointelligent sätt imiterar äldre stilar. Den blir också dålig konst för att den är så sluten. Det finns ingen plats för betraktaren. Det finns ingenting kvar att tolka eller tillägga. Och just detta gör givetvis kitschen både lockande och användbar för en totalitär regim. Kitschen samtalar aldrig. Den predikar bara.”

Ersätt ”kitsch” mot reklam och ”regim” mot valfri marknadsavdelning i texten ovan. Det är därför vi (och majoriteten av jordens befolking) har lite problem med traditionell reklam. Oftast. Ibland blir det ju riktig konst (ok, kommersiell konst) som vill samtala och bli kompletterad av betraktaren.

Alltså, viktig fråga: ”Är det konst?”

/Patrick

Max Hamburgare slutar tydligen sälja en sallad tillverkad av fruktbolaget Dole. Bakgrunden är Doles ”avslappnade” relation till människovärde, moral och allmän hederlighet. Läs mer om det här. Vilka charmknuttar.

Det Max gör är bra. Det läsarna gör (kommentarerna på det Max gör) är bättre. Man skulle kunna kalla det för… bra reklam. Förmodligen säljer man inte många hamburgare enbart med sympati. Skit samma, det är onekligen trevligt när företag väljer moral före sallad.

Eller, för att citera en av kommentarerna: ”Men LOL @ att en jävla HAMBURGERKEDJA plötsligt bryr sig om etik!?

/Patrick