”10 crucial consumer trends for 2010″. Somna inte nu. Jag vet att du, liksom resten av mänskligheten, kräks lite i munnen när du läser trendanalyser. Personligen tröttnar jag ganska snabbt på alla konstruerade ord som skall beskriva heta trender. ”Brand Butler”, ”Sellsumers”… skjut mig i huvudet. Givetvis läser jag smeten ändå. I den senaste rapporten beskrivs hur urbaniseringen nu nått höjder som gör att kreativiteten i ännu högre grad kommer att utgå ifrån ”mega-cities” framöver.

Problemet är att jag inte håller med. Om det är någonting The Wild Wild Web har lett till så är det motsatsen. Aldrig förut har vi bonnläppar haft sådan obegränsad tillgång till kultur, produkter och influenser som nu. Hela poängen är ju den decentralisering som skett tack vare nätet. Är du med? Är det rimligt att tro att innovation kommer att begränsas till städer när det inte längre är nödvändigt att bo där för att ”hänga med”. Nej, det är det inte. Det är nämligen feltänkt, tror jag.

Vad tror du?

/Patrick

Hej allihop. Det pratas mycket om ”det nya” just nu. Jag hämtar en historiebok, så pratar vi lite om det gamla istället.

Här är en graf över dominerande kommunikationsformer de senaste 37000 åren. Som vi tydligt ser, har det som lite slarvigt kallas Konversation varit det främsta sättet att kommunicera i ungefär 36900 år. Under 1900-talet dominerade det som lite slarvigt kallas Massmedia. Det massmediala envägsbudskapet var ett alldeles utmärkt verktyg för tillverkning och distribution av lögner (Se Propaganda i nämnd historiebok). Under andra halvan av 1900-talet skapades det som lite slarvigt kallas Internet. De senaste 15 åren har denna nya tekniska plattform visat sig vara ett utmärkt verktyg för det gamla sättet att kommunicera, med den betydande skillnaden att all information är tillgänglig för ungefär 1,5 miljarder människor hela tiden och därför sprids mycket, mycket fortare än för 37000 år sedan.

Om vi ersätter ordet Information med Makt, upptäcker vi ganska fort att det inträffat ett maktskifte som utmanar samtliga 1900-talsstrukturer. Skivbolaget är en 1900-talsstruktur. TV-kanalen är en 1900-talsstruktur. Reklambyrån är en 1900-talsstruktur. Vi är mellanhänder mellan tillverkare och användare. Och om vi vill ha vårt existensberättigande förlängt, bör vi omformulera våra respektive verksamheter till att tillföra mer än vi tar i anspråk.

I vår specifika yrkeskår kan vi till exempel sluta tro att vårt jobb handlar om att sända ut kontrollerade budskap till passiva, potentiella konsumenter i form av reklamkampanjer i köpta mediekanaler och istället fokusera på att ge människor något användbart att prata om istället.

Det är spännande. Det är roligt. Det är relevant. Men det är inte nytt. Och det är inte revolutionerande. Det är en återgång till hur världen såg ut innan Joseph Goebbels.

/David

Fredrik Strage vann priset “årets förnyare” i Stora Journalistpriset förra året med sin artikelserie om de största rockögonblicken. (Strage gjorde givetvis listan tillsammans med sina läsare.) Det är ju underbart att samma princip, fast ännu ambitiösare, nu anammas av nyhetsjournalistiken.

SvD har sedan någon vecka tillbaka ställt processen för klassisk journalistik upp och ner. Istället för att journalisten själv gör hela jobbet, dvs undersöker, intervjuar, skriver och sedan trycker resultatet så gör man tvärt om. Visst är det elegant!

Alltså, lite enkelt: Istället för att nyheten “slutar” på nätet med läsarkommentarer så börjar man med dem. Man börjar med att nyheten publiceras, ganska skissartad, i bloggform och sedan bygger journalisten artikeln tillsammans med läsarna som ger tips, hjälp och input. Slutresultatet hamnar slutligen i den papperstidningen. Snacka om att på riktigt vilja ta sina läsare på allvar och ta dem närmare läsandet. Hatten av.

Är det räddningen för papperstidningen? Ingen aning. Blir det spännande, modern och utforskande journalistik? Ja, det blir det.

/Patrick

Enkelhet och ansvar genomsyrar alla delar av Brämhults verksamhet. Det lilla presseriet utanför Borås har en personlig relation till många odlare runtom i världen och transporterar helst frukterna med båt eftersom det ger minst miljöpåverkan. Själva pressningen bygger på enkelhet med fokus på sunda råvaror utan några tillsatser. Överblivna skal och fruktkött slängs inte, utan blir mat till grannböndernas mjölkkor.

Det finns ETT problem.

Den kända Brämhultsflaskan är inte med i pantsystemet, eftersom innehållet är en färskvara och jäser efter 18 dagar, vilket i den nuvarande panthanteringen skulle skapa sanitära problem. Istället har företaget förlitat sig på att kunderna själva lämnar flaskorna i kärlen för hårdplats på sin närmaste återvinningsstation.

Men inte nu längre.

Vi har tillsammans med Kalle Hagman och Petter Prinz lanserat ett helt nytt pantsystem:
Om kunden inte slänger flaskan, utan istället gör om den till något användbart och visar upp resultatet, får de en ny flaska juice gratis av Brämhults.

För att visa möjligheterna med det nya pantsystemet, har Brämhults presenterat tre förslag på upcycling av flaskorna: en kanna att vattna blommor med, en ballongpump och en juicepress! De uppladdade filmerna från kunderna kommer att samlas på YouTubekanalen bramhultsrejuice.

Du har kommunikationsbranschens viktigaste jobb. Jag tycker därför att det är ”kul” att du väljer att företräda oss via en hederlig helsida i morgonpressen. Jag har dock några frågor:

1. Varför gör du en printannons? (de där medlemmarna du nämner i annonsen är inte världsledande för att de sysslar med tryckt media. De jobbar nästan uteslutande i andra kanaler.)

2. Varför gör du en printannons? (Vår ”industri” kan nå Maud på smartare, effektivare och mer innovativa sätt. Tro mig.)

3. Varför gör du en printannons?  (Hatar du träd? Avverkad skog som kanal känns väl inte så ”modernt”)

4. Varför gör du en printannons? (Skulle det inte vara mer spännande att föra vår bransch nytta i bevis via till exempel en ”handling”, ”nytta” eller liknande?)

5. Varför gör du en printannons? (…samma printannons i alla tidningar? Vet du inte vilken tidning Maud läser?)

6. Varför gör du en printannons? (där du hotar med att personligen överlämna ytterligare en bit död skog i form av ”byråboken”? Har inte Maud tillgång till Google?)

Hoppas på svar i kommentarfältet nedan!

Mvh/Patrick