Under rubriken ”Chans för arbetarrörelsen att gå till presshistorien” skriver Göran Greider i DN om hur mediemakten nu tydligen totalt domineras av en borgerlig opinionsagenda. Efter en charmig utläggning fylld av konspirationsteorier så lanserar Greider den underbart inskränkta idén att starta NewsHill (efter syndikalisten Joe Hill). Tanken är tydligen att 20 – 30 lagom revolutionära vänsterjournalister ska fylla denna uppdaterade propagandamegafon. Det skall finansieras med pengar ur LO’s mediefond (som tydligen ligger runt en miljard). Gott så.

Problemet är att Greiders lösning skickar arbetarrörelsen ”till presshistorien” bokstavligen. Göran missar hela poängen med NewsMill (som ju bygger på idén om att användarna, läsarna ska fylla innehållet med nyheter). Göran förstår helt enkelt inte det han vill skapa ett alternativ till (NewsMill). Tragiskt.

Greider verkar vilja påverka debatten, men missar med sitt förslag att ta in det som är allra viktigast: Världen har förändrats i grunden. Hur driver man då opinion 2009? Här kommer tips till Göran:

1. Opinionspucken ägs inte längre enbart av journalister eller politiker.

2. Testa att använda det som demokratiserat makten över information (läs internet).

3. Släpp tanken om kontroll av mediekanalers innehåll.

4. Lita på människor (väljarna) och deras förmåga att fylla ”NewsHill” med spännande innehåll.

De goda nyheterna för Göran är att han skulle behöva färre revolutionärer på avlöningslistan.

Vänstern förtjänar faktiskt större tankar kring framtiden opinionsbildning än Görans. En bra start är att lyssna på Clay Shirky här.

Lycka till Kamrater!

/Patrick

Satt för någon vecka sedan och slösurfade. Trillade över ett kul jaikuinlägg. Det var ett upprop där en glad Jocke ville samla ihop ”sista låten”, du vet den där risiga balladen som stängde diskoteken på åttiotalet. För ändamålet så skapades en öppen lista sk ”collaborative playlist” i Spotify och länken till listan publicerades i Jaikuinlägget (ja, det är sånt här som gör Spotify så kul). Låtarna lades upp, diskuterades och listan blev komplett. (Ett bra exempel på varför ”conversation is king”, content is just something to talk about….) Larvigt men kul.

Tills för en vecka sedan.

Då, när listan nått sitt smörigaste cresendo så raderas den totalt av en lustigkurre. Jocke flyttar diskussionen, bloggar om det inträffade. De som engagerats av listan börjar diskutera hur det skulle ha kunnat undvikas. (Själv hittade jag listan precis efter att den raderats.) Det jag bevittnade var i praktiken produktutveckling av tjänsten Spotify, av dess användare. Där tidigare Beta-testare sysslade med samma sak, fast i stängda forum så sker detta numera oftast helt öppet. Ganska kul angående kraften med att göra saker tillsammans med människor vs det motsatta.

Det hela får mig att tänka på Clay Shirkys senaste storverk ”Here comes everybody” där han, bland annat visar på hur och vilka ”regler” som krävs för öppenhet på nätet. Utan att gå in på exakt vad som gäller (ja, du bör läsa denna bok) så visar han bland annat med hur Wikipedia via sin ”roll-back” funktion gjort revisionism och vandalism meningslös. Hans poäng är att det är mer arbets-, och tidskrävande att syssla med vandalism på wikipedia än det är att återställa (till föregående post). Lite som nolltolerans gällande grafitti (tåg som tas ur trafik direkt och därmed inte ger artisten någon publik för sin konst) har provats med skiftande framgång. Det viktiga här är alltså att det inte är en redaktör som står för ”kontrollen”, det är istället användarna, som via ett enkelt verktyg kan försvara sin Wikipedia. Smart och logiskt. Alltså: istället för begränsad ”makt”, är ofta ännu MER makt till användarna är lösningen. Kanske fler företag skulle prova samma strategi?

Tidsklipp till imorse: jag tittar återigen in på ”sista låten” listan och kan konstatera att den är fullproppad med cheesy låtar igen! Det verkar alltså att listan inte dog, motivationen förvann inte. Kanske ökade den istället? Majoriteten är snälla människor.

Själv har jag lagt upp en lista vid namn ”Crimes against humanity” där jag hoppas att den musikaliska världshistoriens vidrigaste låtlista byggs upp. Lägg gärna till din kandidat här:

/Patrick