Hade en kort diskussion på twitter med @theplanninglab, @eliasbetinakis och @pellet (följ dem på twitter) om vad som krävs för att arbeta som en modern reklambyrå. (Somna inte!) Vi är nog ganska överens om vad som behöver göras. Därför tänkte jag att det kunde vara trevligt med en lista på problem och utmaningar istället. Du vet, sådant som gör att det där moderna mest blev en gammal reklamidé i nya kläder.

• Vanan – Du har jobbat några år med reklam så du letar omedvetet efter “reklamidéer”.
• Chefen. – Det är trendigt att säga att din reklambyrå minsann jobbar med “innovation” och nya kanaler. Problemet är att ingen på byrån vill egentligen göra sådan kommunikation. Det har chefen sett till genom att inte anställa någon av den typen.
• Fel förväntningar. – Din kund har anlitat dig för att du ska paketera budskap, inte lösa andra flummiga problem.
• Fel inställning. – Din kund vill inte lösa problem. Din kund vill ha hjälp med att sminka problem.
• Fel förutsättningar. – Din kund tänker inte ge dig tillgång till sådant som kan lösa det verkliga problemet. Du vill prata med RND. Din kund vill prata med er receptionist.
• Fel tidsperspektiv. – Du vet att dialoger inte avbryts utan föds och växer över tid. Din kund vill se resultat i Q2. (Sedan vill din kund avsluta aktiviteten.)
• Fel kompetens. – Du har en bemanning som är perfekt för helt irrelevanta och daterade kanaler.
• Fel process internt. – Din projektledare, planner, AD och copy tycker jättemycket om sina titlar. Resultatet: Det går “sådär” med nytänket.
• Du kan inte ta betalt för innovation. Du kan ta betalt för reklamproduktion.

Du har nämligen fel affärsmodell.

Som tur är så har inte vi de problemen här på Volontaire.
(Vi har lagt upp det på ett lite annat sätt.)

/Patrick

Social media and whatnot is fun and all that. We would certainly not have it any other way. But it’s time to talk about something that’s been bugging us for a while: The people we care about (♥) often share stuff we don’t care about : (

There, we said it. It had to be done.

So, we decided to do something about it. A call to action, a massive uprising, a protest fueled by the depths of the most basic human need to fulfill their dreams and build self-purpose. Yeah, that’s right, we made a Twitter application.

OMG, WHAT DOES IT DO?
It lets you free yourself from words, phrases, third party services and people you’d rather be without.

WTF, HOW DOES IT DO IT?
Through a tangy tasting code two very talented programmers, Elin Leckström-Schmidt and Kim Persson put together. Seriously though, it’s a textfilter. It removes tweets that match your filter.

LOL, WHEN CAN I SEE IT?
Right now. Visit www.gtfoomtf.com  and start filtering out irrelevant stuff. Like #GTFOOMTF for instance.

Too long; didn’t read-version:

• Social media is filled with irrelevant stuff.
• Filter it out with our shiny new gadget, GTFO of My Twitter Feed.
• Example: Get rid of irrelevant words, phrases, automated posts and people.
• We want this to become standard, like e-mail rules. Simple and effective.
• Don’t sleep on this. Don’t even ponder. Go. Experience bliss! In our lifetime!

/Hugz & kisses
Volontaire

Hej allihop. Det pratas mycket om ”det nya” just nu. Jag hämtar en historiebok, så pratar vi lite om det gamla istället.

Här är en graf över dominerande kommunikationsformer de senaste 37000 åren. Som vi tydligt ser, har det som lite slarvigt kallas Konversation varit det främsta sättet att kommunicera i ungefär 36900 år. Under 1900-talet dominerade det som lite slarvigt kallas Massmedia. Det massmediala envägsbudskapet var ett alldeles utmärkt verktyg för tillverkning och distribution av lögner (Se Propaganda i nämnd historiebok). Under andra halvan av 1900-talet skapades det som lite slarvigt kallas Internet. De senaste 15 åren har denna nya tekniska plattform visat sig vara ett utmärkt verktyg för det gamla sättet att kommunicera, med den betydande skillnaden att all information är tillgänglig för ungefär 1,5 miljarder människor hela tiden och därför sprids mycket, mycket fortare än för 37000 år sedan.

Om vi ersätter ordet Information med Makt, upptäcker vi ganska fort att det inträffat ett maktskifte som utmanar samtliga 1900-talsstrukturer. Skivbolaget är en 1900-talsstruktur. TV-kanalen är en 1900-talsstruktur. Reklambyrån är en 1900-talsstruktur. Vi är mellanhänder mellan tillverkare och användare. Och om vi vill ha vårt existensberättigande förlängt, bör vi omformulera våra respektive verksamheter till att tillföra mer än vi tar i anspråk.

I vår specifika yrkeskår kan vi till exempel sluta tro att vårt jobb handlar om att sända ut kontrollerade budskap till passiva, potentiella konsumenter i form av reklamkampanjer i köpta mediekanaler och istället fokusera på att ge människor något användbart att prata om istället.

Det är spännande. Det är roligt. Det är relevant. Men det är inte nytt. Och det är inte revolutionerande. Det är en återgång till hur världen såg ut innan Joseph Goebbels.

/David

Fredrik Strage vann priset “årets förnyare” i Stora Journalistpriset förra året med sin artikelserie om de största rockögonblicken. (Strage gjorde givetvis listan tillsammans med sina läsare.) Det är ju underbart att samma princip, fast ännu ambitiösare, nu anammas av nyhetsjournalistiken.

SvD har sedan någon vecka tillbaka ställt processen för klassisk journalistik upp och ner. Istället för att journalisten själv gör hela jobbet, dvs undersöker, intervjuar, skriver och sedan trycker resultatet så gör man tvärt om. Visst är det elegant!

Alltså, lite enkelt: Istället för att nyheten “slutar” på nätet med läsarkommentarer så börjar man med dem. Man börjar med att nyheten publiceras, ganska skissartad, i bloggform och sedan bygger journalisten artikeln tillsammans med läsarna som ger tips, hjälp och input. Slutresultatet hamnar slutligen i den papperstidningen. Snacka om att på riktigt vilja ta sina läsare på allvar och ta dem närmare läsandet. Hatten av.

Är det räddningen för papperstidningen? Ingen aning. Blir det spännande, modern och utforskande journalistik? Ja, det blir det.

/Patrick

Du har kommunikationsbranschens viktigaste jobb. Jag tycker därför att det är ”kul” att du väljer att företräda oss via en hederlig helsida i morgonpressen. Jag har dock några frågor:

1. Varför gör du en printannons? (de där medlemmarna du nämner i annonsen är inte världsledande för att de sysslar med tryckt media. De jobbar nästan uteslutande i andra kanaler.)

2. Varför gör du en printannons? (Vår ”industri” kan nå Maud på smartare, effektivare och mer innovativa sätt. Tro mig.)

3. Varför gör du en printannons?  (Hatar du träd? Avverkad skog som kanal känns väl inte så ”modernt”)

4. Varför gör du en printannons? (Skulle det inte vara mer spännande att föra vår bransch nytta i bevis via till exempel en ”handling”, ”nytta” eller liknande?)

5. Varför gör du en printannons? (…samma printannons i alla tidningar? Vet du inte vilken tidning Maud läser?)

6. Varför gör du en printannons? (där du hotar med att personligen överlämna ytterligare en bit död skog i form av ”byråboken”? Har inte Maud tillgång till Google?)

Hoppas på svar i kommentarfältet nedan!

Mvh/Patrick

Erik Olsson gör bort sig rejält i en lägenhetsaffär. En barnfamilj kommer i kläm och blir som resultat bostadslösa och blåsta på en halv miljon. DN och nätet rullar igång sin kampanj mot ”Jerka” Olsson eftersom det är ett så uppenbart moraliskt haveri att inte Erik Olsson tar något ansvar för det inträffade. Den drabbade familjen bloggar givetvis om eländet från första dagen.

Erik Olsson har, oavsett om de rent juridiskt har agerat i enlighet med gällande praxis, moraliskt redan förlorat hela slaget bara 16 dagar efter familjens första inlägg på sin blogg.

Det ”nya” är alltså att det är Du som är domaren, ditt rådhus är nätet och juryn twittrar, skriver i kommentatorsfält, bloggar och pratar i fikarum.

Domen blev ”skyldig” och straffet lyder ”färre kunder”.

Allt detta för (i sammanhanget) ynka 105.000 kronor.

Vilket jäkla skämt.

/Patrick