09 juni 2010
Hade en kort diskussion på twitter med @theplanninglab, @eliasbetinakis och @pellet (följ dem på twitter) om vad som krävs för att arbeta som en modern reklambyrå. (Somna inte!) Vi är nog ganska överens om vad som behöver göras. Därför tänkte jag att det kunde vara trevligt med en lista på problem och utmaningar istället. Du vet, sådant som gör att det där moderna mest blev en gammal reklamidé i nya kläder.
- Vanan – Du har jobbat några år med reklam så du letar omedvetet efter “reklamidéer”.
- Chefen. – Det är trendigt att säga att din reklambyrå minsann jobbar med “innovation” och nya kanaler. Problemet är att ingen på byrån vill egentligen göra sådan kommunikation. Det har chefen sett till genom att inte anställa någon av den typen.
- Fel förväntningar. – Din kund har anlitat dig för att du ska paketera budskap, inte lösa andra flummiga problem.
- Fel inställning. – Din kund vill inte lösa problem. Din kund vill ha hjälp med att sminka problem.
- Fel förutsättningar. – Din kund tänker inte ge dig tillgång till sådant som kan lösa det verkliga problemet. Du vill prata med RND. Din kund vill prata med er receptionist.
- Fel tidsperspektiv. – Du vet att dialoger inte avbryts utan föds och växer över tid. Din kund vill se resultat i Q2. (Sedan vill din kund avsluta aktiviteten.)
- Fel kompetens. – Du har en bemanning som är perfekt för helt irrelevanta och daterade kanaler.
- Fel process internt. – Din projektledare, planner, AD och copy tycker jättemycket om sina titlar. Resultatet: Det går “sådär” med nytänket.
- Du kan inte ta betalt för innovation. Du kan ta betalt för reklamproduktion.
Du har nämligen fel affärsmodell.
Som tur är så har inte vi de problemen här på Volontaire.
(Vi har lagt upp det på ett lite annat sätt.)
/Patrick
18 maj 2010

Social media and whatnot is fun and all that. We would certainly not have it any other way. But it’s time to talk about something that’s been bugging us for a while: The people we care about (♥) often share stuff we don’t care about : (
There, we said it. It had to be done.
So, we decided to do something about it. A call to action, a massive uprising, a protest fueled by the depths of the most basic human need to fulfill their dreams and build self-purpose. Yeah, that’s right, we made a Twitter application.
OMG, WHAT DOES IT DO?
It lets you free yourself from words, phrases, third party services and people you’d rather be without.
WTF, HOW DOES IT DO IT?
Through a tangy tasting code two very talented programmers, Elin Leckström-Schmidt and Kim Persson put together. Seriously though, it’s a textfilter. It removes tweets that match your filter.
LOL, WHEN CAN I SEE IT?
Right now. Visit www.gtfoomtf.com and start filtering out irrelevant stuff. Like #GTFOOMTF for instance.
Too long; didn’t read-version:
- Social media is filled with irrelevant stuff.
- Filter it out with our shiny new gadget, GTFO of My Twitter Feed.
- Example: Get rid of irrelevant words, phrases, automated posts and people.
- We want this to become standard, like e-mail rules. Simple and effective.
- Don’t sleep on this. Don’t even ponder. Go. Experience bliss! In our lifetime!
/Hugz & kisses
Volontaire
25 november 2009

”10 crucial consumer trends for 2010″. Somna inte nu. Jag vet att du, liksom resten av mänskligheten, kräks lite i munnen när du läser trendanalyser. Personligen tröttnar jag ganska snabbt på alla konstruerade ord som skall beskriva heta trender. ”Brand Butler”, ”Sellsumers”… skjut mig i huvudet. Givetvis läser jag smeten ändå. I den senaste rapporten beskrivs hur urbaniseringen nu nått höjder som gör att kreativiteten i ännu högre grad kommer att utgå ifrån ”mega-cities” framöver.
Problemet är att jag inte håller med. Om det är någonting The Wild Wild Web har lett till så är det motsatsen. Aldrig förut har vi bonnläppar haft sådan obegränsad tillgång till kultur, produkter och influenser som nu. Hela poängen är ju den decentralisering som skett tack vare nätet. Är du med? Är det rimligt att tro att innovation kommer att begränsas till städer när det inte längre är nödvändigt att bo där för att ”hänga med”. Nej, det är det inte. Det är nämligen feltänkt, tror jag.
Vad tror du?
/Patrick
16 november 2009

Hej allihop. Det pratas mycket om ”det nya” just nu. Jag hämtar en historiebok, så pratar vi lite om det gamla istället.
Här är en graf över dominerande kommunikationsformer de senaste 37000 åren. Som vi tydligt ser, har det som lite slarvigt kallas Konversation varit det främsta sättet att kommunicera i ungefär 36900 år. Under 1900-talet dominerade det som lite slarvigt kallas Massmedia. Det massmediala envägsbudskapet var ett alldeles utmärkt verktyg för tillverkning och distribution av lögner (Se Propaganda i nämnd historiebok). Under andra halvan av 1900-talet skapades det som lite slarvigt kallas Internet. De senaste 15 åren har denna nya tekniska plattform visat sig vara ett utmärkt verktyg för det gamla sättet att kommunicera, med den betydande skillnaden att all information är tillgänglig för ungefär 1,5 miljarder människor hela tiden och därför sprids mycket, mycket fortare än för 37000 år sedan.
Om vi ersätter ordet Information med Makt, upptäcker vi ganska fort att det inträffat ett maktskifte som utmanar samtliga 1900-talsstrukturer. Skivbolaget är en 1900-talsstruktur. TV-kanalen är en 1900-talsstruktur. Reklambyrån är en 1900-talsstruktur. Vi är mellanhänder mellan tillverkare och användare. Och om vi vill ha vårt existensberättigande förlängt, bör vi omformulera våra respektive verksamheter till att tillföra mer än vi tar i anspråk.
I vår specifika yrkeskår kan vi till exempel sluta tro att vårt jobb handlar om att sända ut kontrollerade budskap till passiva, potentiella konsumenter i form av reklamkampanjer i köpta mediekanaler och istället fokusera på att ge människor något användbart att prata om istället.
Det är spännande. Det är roligt. Det är relevant. Men det är inte nytt. Och det är inte revolutionerande. Det är en återgång till hur världen såg ut innan Joseph Goebbels.
/David
14 november 2009

Fredrik Strage vann priset “årets förnyare” i Stora Journalistpriset förra året med sin artikelserie om de största rockögonblicken. (Strage gjorde givetvis listan tillsammans med sina läsare.) Det är ju underbart att samma princip, fast ännu ambitiösare, nu anammas av nyhetsjournalistiken.
SvD har sedan någon vecka tillbaka ställt processen för klassisk journalistik upp och ner. Istället för att journalisten själv gör hela jobbet, dvs undersöker, intervjuar, skriver och sedan trycker resultatet så gör man tvärt om. Visst är det elegant!
Alltså, lite enkelt: Istället för att nyheten “slutar” på nätet med läsarkommentarer så börjar man med dem. Man börjar med att nyheten publiceras, ganska skissartad, i bloggform och sedan bygger journalisten artikeln tillsammans med läsarna som ger tips, hjälp och input. Slutresultatet hamnar slutligen i den papperstidningen. Snacka om att på riktigt vilja ta sina läsare på allvar och ta dem närmare läsandet. Hatten av.
Är det räddningen för papperstidningen? Ingen aning. Blir det spännande, modern och utforskande journalistik? Ja, det blir det.
/Patrick
04 november 2009

Du har kommunikationsbranschens viktigaste jobb. Jag tycker därför att det är ”kul” att du väljer att företräda oss via en hederlig helsida i morgonpressen. Jag har dock några frågor:
1. Varför gör du en printannons? (de där medlemmarna du nämner i annonsen är inte världsledande för att de sysslar med tryckt media. De jobbar nästan uteslutande i andra kanaler.)
2. Varför gör du en printannons? (Vår ”industri” kan nå Maud på smartare, effektivare och mer innovativa sätt. Tro mig.)
3. Varför gör du en printannons? (Hatar du träd? Avverkad skog som kanal känns väl inte så ”modernt”)
4. Varför gör du en printannons? (Skulle det inte vara mer spännande att föra vår bransch nytta i bevis via till exempel en ”handling”, ”nytta” eller liknande?)
5. Varför gör du en printannons? (…samma printannons i alla tidningar? Vet du inte vilken tidning Maud läser?)
6. Varför gör du en printannons? (där du hotar med att personligen överlämna ytterligare en bit död skog i form av ”byråboken”? Har inte Maud tillgång till Google?)
Hoppas på svar i kommentarfältet nedan!
Mvh/Patrick
26 maj 2009
Varför tillbringas det så mycket tid till att gilla saker som redan har hänt? Det gamla trötta? Nostalgi är gulligt men knappast en konstruktiv strategi i en värld som förändrat sig så radikalt gällande allt som har med information och kommunikation att göra. Att missa hur förutsättningarna har förändrats för oss och företag (och fortsätta göra samma sak) är väl tjänstefel? Avfärda nya kommunikationstekniker som värdelösa, bara för att man inte ens orkat försöka förstå dem…
Att titta på sin samtid och försöka förstå dess zeitgeist borde vara reklambyråns paradgren? Hur ska vi annars kunna ge våra kunder råd om vad som är kommersiellt gångbart? De byråer som inte fattar det kommer att bli reducerade till konsulter som ”ritar fint” eller eventuellt några som gör roliga, svindyra sketcher i reklamblocken. Hur kreativt är det? Nej det är inte så spännande.
Philip skickar mig ett manifest från avgångsstudenter på Berghs. Det lyder:
”Vi kommunikatörer är överens om väldigt många saker. Till exempel att det hänt en hel del med vår värld de senaste åren. Ett nytt medielandskap gör att vi håller på att förlora en massa saker vi tycker om. Det första är kontrollen. För visst är vi alla överens om att konsumenten har mer makt än någonsin. T.om. större makt än vad vi själva har.” “En annan sak vi förlorat är våra vanor och mönster. De kommunikationsmodeller vi så länge förlitat oss till fungerar inte längre. De medier vi behärskade är plötsligt hotade och ifrågasatta. Vi kan inte göra som vi alltid har gjort. Vi är överens om att lågkonjunkturen är smärtsam och att vi inte längre har chansen att ta några kreativa risker. Men framförallt har vi förlorat vår trygghet. Och det sprider förvirring och rädsla. Vi är överens om att allt är “svårare nu”. Men. Vad har vi egentligen vunnit? På den frågan har vi inga och tusen svar. Det är det som Berghs Live handlar om. Vi har vunnit en helt ny värld av mediekanaler. Vi har vunnit oändliga möjligheter att engagera konsumenter. Att prata med dem och få ett svar. Vi har faktiskt vunnit en helt ny konsument som är smartare och mer påläst än någonsin. Allt det har vi vunnit. men det är bara en bråkdel av det. På Berghs Live försöker vi hitta så många av dessa bråkdelar vi bara kan. Nya möjligheter, nya vägar och nya utmaningar. Under Berghs Live struntar vi i det vi har att förlora. Vi lägger problemen åt sidan och koncentrerar oss på lösningarna, med den återkommande frågan “Vad har vi vunnit?”. Och kanske kan vi tillsammans komma överens om nya och bättre saker. För det är vad Berghs handlar om. Möjligheter.”
Ovan beskriver det maktskifte som Volontaire predikar. Det är samma maktskifte som faktiskt startade Volontaire. Öppen fråga: Vem väntar på din nästa reklamkampanj? Vilket är ditt favoritreklambudskap? Reklamspam gör väl ingen glad? Smarta företag gör alltså motsatsen: de bejakar samtalet, konversationen och sammarbetet. De vet att handling alltid spöar löften. De slutar titta på konsumenter och målgrupper och ser istället människor. De fattar att de måste bidra med nytta inte erbjudanden. De förstår vad som krävs för lojalitet – de måste själva vara lojala.
Det är alltså glädjande att läsa studenternas manifest. Framtiden är säkrad. De har fattat.
Ironiskt dock att just dessa elever har den dubbla oturen att kliva ut till både en lågkonjunktur OCH reklambransch som inte orkar anpassa sig till den verklighet som eleverna beskriver. Det man önskar sig nu är att Volontaire får sisådär 50 nya kunder så att vi kan anställa hela årskullen på ett bräde. De skulle ju få det så mycket bättre hos oss.
/Patrick
11 januari 2009
En vecka in i 2009 och här är dom: listorna som avhandlar vad vi kan förvänta oss av 2009 i form av teknik och mediatrender. Det är konstig framtidsläsning. DN publicerar en lista på mediatrender som kommer att gälla. Problemet är att nio av tio trender som räknas upp, har i princip redan inträffat. Vi får t ex reda på att Spotify snart får genomslag. (Bredbandsbolaget har tryckt på att man bjuder på Spotify i reklamfilmer ett bra tag nu…) Men vad vet jag, DN:s läsare kanske inte tittar på TV. Eller så fungerar TV reklamen ännu sämre än t om jag trodde.
Vidare tipsar DN om att vi borde förbereda oss på fler kampanjer som går vägen via de sociala nätverken samt bloggar. Man hänvisar till den elegante Obamas presidentkampanj och tror sig se mer av dessa strategier i detta år. (-Jo, det kan nog inträffa…) Man siar om hur tidningarna kommer att utmanas av nätet ett halvår efter att Schibstedt i princip redan slagit ihop redax på papperstidningen med nätutgåvan av den samma.
Veckans affärer vill inta vara sämre. Man listar ”10 heta tekniktrender”. Att bookmarka den artikeln måste vara årets mest meningslösa sysselsättning om man inte lider av svårartad 2008 nostalgi. ”Summering av 2008″ känns som en bättre rubrik.
Faktum är att det vore roligare om de just gjorde det, summerade förras årets genomslag.
Om de t ex ville förklara hur Spotify via en ganska smal grupp av betatestare blev höstens självklara snackis så vore det intressantare. Minns någon de breda kampanjerna för Spotify eller Facebook? Nej, det gör ingen. De gick nämligen inga. Kampanjerna sköttes av mig och dig via våra egna nätverk. Samma gäller ”bloggbävningen” kring FRA och senare IPRED.
Istället löste dessa produkter enkla mänskliga behov. I ena fallet levererades total tillgänglighet till nästan all världens musik gratis (Spotify). I det andra fallet ville vi få vår röst hörd så då gjorde vi det. I vår kanal (FRA debatten). I det tredje så fick vi chansen att prata med varandra, och gamla vänner på ett nytt sätt. Enkelt. PR och hype var några av effekterna. (Nästan en miljon svenskar i gruppen ”Sweden network” på facebook, hyffsat genomslag.) Lyckad kommunikativ insats skulle man kunna också kunna se det som.
Slutsurat. Nu lite flum. Men snäll flum:
I fredags så säger Rasmus till mig att han hört en intervju med Imre Kertész, nobelpristagaren och författaren till boken ”Mannen utan öde”. Imre berättade att det som förvånat honom mest under sin tid i koncentrationslägret inte var ondskan. Den var fullkomligt logisk och ett självklart resultat av kontexten i lägret. Det som förvånade var istället de märkliga handlingar av godhet och omtanke. De goda handlingarna, var för den unge Imre oförklarliga och kunde inte härledas till enkel logik eller kall rational. Rasmus menade att lite så kan man se på konventionell reklam. Den är resultatet av logiska, rationella regler och därför är det inte konstigt att den ofta blir….
/Patrick