Hade en kort diskussion på twitter med @theplanninglab, @eliasbetinakis och @pellet (följ dem på twitter) om vad som krävs för att arbeta som en modern reklambyrå. (Somna inte!) Vi är nog ganska överens om vad som behöver göras. Därför tänkte jag att det kunde vara trevligt med en lista på problem och utmaningar istället. Du vet, sådant som gör att det där moderna mest blev en gammal reklamidé i nya kläder.

• Vanan – Du har jobbat några år med reklam så du letar omedvetet efter “reklamidéer”.
• Chefen. – Det är trendigt att säga att din reklambyrå minsann jobbar med “innovation” och nya kanaler. Problemet är att ingen på byrån vill egentligen göra sådan kommunikation. Det har chefen sett till genom att inte anställa någon av den typen.
• Fel förväntningar. – Din kund har anlitat dig för att du ska paketera budskap, inte lösa andra flummiga problem.
• Fel inställning. – Din kund vill inte lösa problem. Din kund vill ha hjälp med att sminka problem.
• Fel förutsättningar. – Din kund tänker inte ge dig tillgång till sådant som kan lösa det verkliga problemet. Du vill prata med RND. Din kund vill prata med er receptionist.
• Fel tidsperspektiv. – Du vet att dialoger inte avbryts utan föds och växer över tid. Din kund vill se resultat i Q2. (Sedan vill din kund avsluta aktiviteten.)
• Fel kompetens. – Du har en bemanning som är perfekt för helt irrelevanta och daterade kanaler.
• Fel process internt. – Din projektledare, planner, AD och copy tycker jättemycket om sina titlar. Resultatet: Det går “sådär” med nytänket.
• Du kan inte ta betalt för innovation. Du kan ta betalt för reklamproduktion.

Du har nämligen fel affärsmodell.

Som tur är så har inte vi de problemen här på Volontaire.
(Vi har lagt upp det på ett lite annat sätt.)

/Patrick

Här skriver Alex Schulman om hur det ligger till med bloggar och inflytande. Han menar att majoriteten av alla bloggar är ointressanta eftersom de handlar om saker som inte är av allmänt intresse. Bloggar är bu och blä eftersom de är så… öhh…. lika Alex egen blogg (innan han gjorde kulturellt vuxendop via sin bok)?

Kanske är det så att det som är mest spännande med dessa bloggar, faktiskt är ”att de finns”? Det faktum att alla har en möjlig global målgrupp (även om de flesta mest skriver för närmast sörjande). Det är ju detta faktum som är av intresse, inte ett konstigt påhopp och märkliga ”sanningar” av före detta proffsmobbaren Alex Schulman?

/Patrick

Slår upp min favoritmorgontidning och möts av Sveriges Annonsörer som pläderar för varför företag borde öka sina reklaminvesteringar i lågkonjunktur i stället för tvärt om. Annonsen är såklart ganska ytlig och intetsägande. Den pekar dock vidare till internet och en 12 minuter lång monolog med Micael Dahlén. Han berättar i praktisk punktform varför det ska satsas på reklam. Trevligt, men lite tröttsamt, med Zig Zag-retorik. Hur statistiskt underbyggd den än må vara.

Problemet som de flesta företag står inför är inte att de inte vill satsa på kommunikation, reklam eller ”sälj” (det är oftast samma sak) utan att de på riktigt har fått mindre budgetar för dylika åtgärder. Företag i trångmål tvingas prioritera. Kanske hamnar anställdas löner högre på dagordningen? Visst kan man argumentera för att kommunikation har en direkt relation till produktion och därmed jobben. Sanningen är att företagen inte ser kopplingen. Den är helt enkelt inte lika tydlig längre.

Nya sätt att kommunicera visar sig vara effektiva(re) men ingen i vår bransch verkar vilja/våga/kunna prata om det. Nerdragningar på traditionell kommunikation säger därför en hel del om det värde företagen tilldelar sin marknadsföring. Den är helt enkelt inte så (synligt) värdefull och därför mindre viktig. Företag prioriterar annat än svindyra medieköp i ineffektiva kanaler. Är det så svårt för reklambranschen att förstå det?

Mitt problem med annonsen och filmen är alltså flera:

1. Företag förstår redan att de måste kommunicera. – Annonsen/filmen sparkar in öppna dörrar.

2. Företag vet inte hur de ska kommunicera. – Annonsen/filmen pratar ingenting om det.

3. Sveriges Annonsörer bokar en annons på sidan tre… Gubbmysigt värre men ångestskapande omodernt.

Annonsen och det inneboende budskapet osar desperation från en bransch i kris. En annons på sidan tre? Beklämmande. Lösningen ligger inte där, tro mig.

Företag sitter och funderar på HUR, inte OM de ska kommunicera. Volontaire fokuserar bara på den första frågan.

/Patrick

Det är slående lite ifyllt på wikipedia om man river av en (Svensk) wikisökning på ”web 3.0″.
Skulle förmoda att ingen riktigt vet vad som gäller ännu… och att man därför hellre är kortfattad, lite generell… än riskerar att mynta en ny ”Internet är en fluga”-fras…

En internationell sökning ger givetvis något mer, men är ändå ganska allmän. Man pratar om en ”web” som bättre använder sig av befintlig info, typ smartare samverkan mellan databasinfo etc. (Kolla in betaversionen av www.evri.com för exempel på det.)

Dessutom pratas det om ”den semantiska webben, en web som ”förstår” sammanhang. Lite mer AI som lär sig av användarens betéende. (Kolla gärna min nya favorit twine.com) Twine placerar en ”add to twine” funktion i bokmärkesmenyn och ger mig som användare en ”1-click” möjlighet att dela relevant info. Smart och kul.

Ett annat intressant (om än aningen komplex) tjänst är givetvis opencalais som har ambitionen att göra det möjligt att följa användningen av information (tex ett stycke info i en blogg som denna) vidare ut på nätet. Lösningen är att tagga information och sedan följa dess resa på nätet…

Själv har jag en dröm att kunna ”tagga en tanke”… det vore onekligen mumma för mätbarheten… (Jag har en liten, ganska pinsam idé som kanske funkar…jag ska prova att utveckla den…)

Frågan jag ställer mig är som vanligt snäppet mer pretto än att bara konstatera tekniken. Det jag leter efter är såklart hur detta kommer att påverka samhället i stort. Lite som web 2.0, i sin direkta förlängning, ledde till det maktskifte som vi ser nu. (Bla bla bla från integritetsdebatter till journalistik.) Då borde väl web 3.0 leda till en jämförbart lika stor revolution, i den fysiska världen?

Eftersom jag inte gillar namnet ”web 3.0″ så passar jag på att lansera mitt ord på exakt samma sak: (trumvirvel) ”Den kontextuella webben”. Eller varför inte gå hela vägen och kalla smeten ”Contextual web” (herregud…)

Jag och den briljante Rasmus satt och testade några troliga ”Contextual web”-teser i går, baserat på de betaversioner som redan finns. Ska kolla av dem med några andra och ber att få återkomma i ämnet. Oavsett, den som knäcker detta (och gör det begripligt) kommer att få cred… i framtiden.

/Patrick

Efter att ha upptäckt, och äntligen förstått, twitter, jaiku och hela mikroblogglogiken så fick jag (givetvis via jaiku) tips om GyPSii. GyPSii är (gäsp) ännu en av dessa sociala nätverkstjänster, men med den skillnaden att det bygger på positionering. Så, om du tyckte att det var lite jobbigt att alla såg dina förehavanden på ansiktsbok så är detta din mardröm.

Hela poängen är att låta användarna dokumentera sin omvärld fysiskt…Inför andra användare. Låter det konstigt? Så här skriver de själva: ”What is GyPSii? – Create Places, locate people, Explore the world around you.” Eftersom jag inte har en enda ”friend” på GyPSii så tänkte jag att det skulle vara helt värdelöst. Så är det dock inte. Det är hur kul som helst att följa andras minst sagt surrealistiska (och ofta rätt skumma) liv i de bilder och inlägg de gör. Jag tror att om detta hade lanserats före facebook så hade detta varit störst. Det känns mer som en ”blog” fast med sociala funktioner. Kolla själv och följ några av användarna en stund.

Faktum är att GyPSii tappar lite in i en idé vi hade för ett företag i mäklarbranschen för några år sedan. Tanken var att låta boende i ett kvarter själva (via t ex en mobil app) bygga mervärden i kvarter genom att de tipsar om kvarterets guldklimpar. Drivkraften att göra detta vore givetvis pengar… Säljaren vill öka värdet på sin bostadsrätt via att visa vilket trevligt kvarter den ligger i. De boende skulle genom detta kunna tipsa varandra och därmed byggs lite ”kvarterskänsla”. Köparen får relevant info om ett område som skulle vara trovärdigare än ”mäklartexter” fyllda med adjektiv och varmluft. Mäklaren slipper skriva aptrista annonser… Alla skulle tjäna på det. Dessutom ganska kul att marknadsföra. ”Win-win” (som vanligt med Volontaire) med andra ord.

Som bonus skulle söndagspromenaderna för resten av oss kunna bli ganska trevlig. Var ligger det bästa fiket i Vasastan, enligt de boende? etc etc… Det som krävs är givetvis någon enkel form av positioneringsteknik (till exempel GSM-triangulering som redan finns) och en gnutta fantasi.

/Patrick