Fredrik Strage vann priset “årets förnyare” i Stora Journalistpriset förra året med sin artikelserie om de största rockögonblicken. (Strage gjorde givetvis listan tillsammans med sina läsare.) Det är ju underbart att samma princip, fast ännu ambitiösare, nu anammas av nyhetsjournalistiken.

SvD har sedan någon vecka tillbaka ställt processen för klassisk journalistik upp och ner. Istället för att journalisten själv gör hela jobbet, dvs undersöker, intervjuar, skriver och sedan trycker resultatet så gör man tvärt om. Visst är det elegant!

Alltså, lite enkelt: Istället för att nyheten “slutar” på nätet med läsarkommentarer så börjar man med dem. Man börjar med att nyheten publiceras, ganska skissartad, i bloggform och sedan bygger journalisten artikeln tillsammans med läsarna som ger tips, hjälp och input. Slutresultatet hamnar slutligen i den papperstidningen. Snacka om att på riktigt vilja ta sina läsare på allvar och ta dem närmare läsandet. Hatten av.

Är det räddningen för papperstidningen? Ingen aning. Blir det spännande, modern och utforskande journalistik? Ja, det blir det.

/Patrick

Pelle Snickars är forskningschef på Kungliga Biblioteket och skriver ofta insiktsfulla texter i SvD om allt ifrån cloud computing till semantiska webben. Senast skrev han om Google Books och vad det gör med upphovsrätten. Framgår det att jag tycker att Snickars är en smart rackare?

Hursom, i gårdagens SvD skriver Kjell Bohlund, ordförande i svenska förläggareföreningen, en sur replik till Snickars. Kjelle argumenterar, tycker och upprörs. Han är rackarns upprörd helt enkelt.

Men mest lyckas han med konststycket att framstå som ett nytt tillskott i uppsättningen ”Walking With Dinosaurs” på Globen, förlåt ”Ericsson Globe Arena”. (Denna typ av sponsring är för övrigt värt ett helt eget inlägg.)

Anyway, Kjell kan använda en paragraf från 1809, eller annan valfri lag som stiftades innan slaveriets avskaffande. Det handlar inte om huruvida Kjell har ”rätt” och Snickars och Google ”fel”. Det handlar inte ens om subjektivt tyckande. Det handlar om verkligheten. Jan Stenbeck myntade en värdeordning som lyder: Pengar vinner över idén, politiken vinner över pengarna och tekniken vinner både över politiken och pengarna.

1. Idé
2. Pengar
3. Politik (lagar)
4. Teknik (att kringgå profit och lagar).

Intressant är ju att ovanstående ekvation innehåller två saker som saknar ”agenda”: idéer (kreativitet) saknar begränsning och teknik saknar egen vilja, gränser (och etik för den delen).

Det vore trevligt om företrädaren för svenska förläggareföreningen förstod denna enkla verklighet. Jag tycker att de förläggare han företräder förtjänar mer än Kjell i form av ett bokmärke i en två hundra år gammal lagbok.

Det handlar inte om moral eller subjektivt tyckande. Tekniken skiter nämligen i sånt totalt. Och det Kjell, är varken ditt eller Pelle Snickars fel.

/Patrick