Hade en kort diskussion på twitter med @theplanninglab, @eliasbetinakis och @pellet (följ dem på twitter) om vad som krävs för att arbeta som en modern reklambyrå. (Somna inte!) Vi är nog ganska överens om vad som behöver göras. Därför tänkte jag att det kunde vara trevligt med en lista på problem och utmaningar istället. Du vet, sådant som gör att det där moderna mest blev en gammal reklamidé i nya kläder.

• Vanan – Du har jobbat några år med reklam så du letar omedvetet efter “reklamidéer”.
• Chefen. – Det är trendigt att säga att din reklambyrå minsann jobbar med “innovation” och nya kanaler. Problemet är att ingen på byrån vill egentligen göra sådan kommunikation. Det har chefen sett till genom att inte anställa någon av den typen.
• Fel förväntningar. – Din kund har anlitat dig för att du ska paketera budskap, inte lösa andra flummiga problem.
• Fel inställning. – Din kund vill inte lösa problem. Din kund vill ha hjälp med att sminka problem.
• Fel förutsättningar. – Din kund tänker inte ge dig tillgång till sådant som kan lösa det verkliga problemet. Du vill prata med RND. Din kund vill prata med er receptionist.
• Fel tidsperspektiv. – Du vet att dialoger inte avbryts utan föds och växer över tid. Din kund vill se resultat i Q2. (Sedan vill din kund avsluta aktiviteten.)
• Fel kompetens. – Du har en bemanning som är perfekt för helt irrelevanta och daterade kanaler.
• Fel process internt. – Din projektledare, planner, AD och copy tycker jättemycket om sina titlar. Resultatet: Det går “sådär” med nytänket.
• Du kan inte ta betalt för innovation. Du kan ta betalt för reklamproduktion.

Du har nämligen fel affärsmodell.

Som tur är så har inte vi de problemen här på Volontaire.
(Vi har lagt upp det på ett lite annat sätt.)

/Patrick

Social media and whatnot is fun and all that. We would certainly not have it any other way. But it’s time to talk about something that’s been bugging us for a while: The people we care about (♥) often share stuff we don’t care about : (

There, we said it. It had to be done.

So, we decided to do something about it. A call to action, a massive uprising, a protest fueled by the depths of the most basic human need to fulfill their dreams and build self-purpose. Yeah, that’s right, we made a Twitter application.

OMG, WHAT DOES IT DO?
It lets you free yourself from words, phrases, third party services and people you’d rather be without.

WTF, HOW DOES IT DO IT?
Through a tangy tasting code two very talented programmers, Elin Leckström-Schmidt and Kim Persson put together. Seriously though, it’s a textfilter. It removes tweets that match your filter.

LOL, WHEN CAN I SEE IT?
Right now. Visit www.gtfoomtf.com  and start filtering out irrelevant stuff. Like #GTFOOMTF for instance.

Too long; didn’t read-version:

• Social media is filled with irrelevant stuff.
• Filter it out with our shiny new gadget, GTFO of My Twitter Feed.
• Example: Get rid of irrelevant words, phrases, automated posts and people.
• We want this to become standard, like e-mail rules. Simple and effective.
• Don’t sleep on this. Don’t even ponder. Go. Experience bliss! In our lifetime!

/Hugz & kisses
Volontaire

Nu kommer de. Personerna med ”systemen” som automatiskt raggar followers till din Twitter och dessutom ska du därmed tydligen tjäna pengar på eländet. För någon vecka sedan klickade jag på en länk som postades av en av dem jag följer på Twitter. ”twittertrafficmachine” heter tjänsten som lovar tiotusentals follwers på 90 dagar. Du tjänar sedan pengar på att kunna skicka dem (well, några procent av dem) till länkar som du (eller om det är en bot?) tweetar.

Suck. Nu har inte jag laddat ner (den kostar några dollar) så jag kan inte utvärdera tjänsten rättvist. Men… Vem vill egentligen ha 19.000 som följer ens profil på Twitter…jag menar kom igen….egentligen?

(Jag får klåda av en del rackare som jag följer redan som det är nu. De tweetar ju länkar hela tiden! Rena kulsprutor av konstiga tweets… Sluta snälla…)

Så, istället för att automatisera twitter så kanske man ska fundera på vad som driver en? En fiktiv känsla av inflytande vore en sak, men enbart girighet är väl ändå en rätt ynklig drivkraft?

Pengar i all ära men… vafan. Sluta…

Det får mig att tänka på en gammal Steve Jobs intervju där han summerar sin kritik av Microsoft med orden ”they don’t bring much culture into their product” (kanske världens hårdaste sågning btw).

Min kritik av ”automatiserade $genererande system” blir därför: Skaffa ett riktigt jobb, att hora på twitter är fan inte kosher. Nätet handlar inte om att ”köpa” cred det handlar om att förtjäna densamma.

Allt annat är rätt omodernt… eller hur?

/Patrick

Ok, har redan konstaterat att Twitter är minst tre bra saker:

1. ”Patrick is” raden på facebook… (alltså en mer eller mindre social statusuppdatering)

2. Bra alternativ eller snarare komplement till traditionella media när ”the shit hits the fan” (som terrorattackerna i Bombay eller planet som kraschade i Hudsonfloden).

3. Som ”analog semantisk web/web 3.0″ tjänst eftersom du själv väljer dem du vill följa på subjektiv basis, alltså din personliga preferens. Då blir de tips du får via dem du följer relevantare än t ex en google sökning på dina intresseområden. Själv har jag upptäckt massor av kul via dem jag följer. (en mix av vänner/bekanta och nätprofiler).

Bra så.

Men så trillade jag över följande artikel via min andra favorittjänst Twine. Den för in ännu en aspekt av Twitter och dess potential… Twitter är nämligen också (trumvirvel):

4. Det enda ”realtids/zeitgeist search”-verktyget som finns just nu… trubbigt och primitivt förvisso, men ändå inte bara att avfärda. (Lite trist dock att läsa i samma artikel om vad som hände med Googles köp av Jaiku, oroväckande, jag älskar ju Google…hmnn…) Vad har då detta ha med Volontaire att göra? Inte mycket om man inte som jag/vi tror att människors konversation/ engagemang är av yttersta vikt och därför ser en poäng för företag att följa denna konversation och själva deltaga i densamma. Då blir nämligen klumpiga realtidsverktyg som Twitter och en ”#search” på Twitter intressantare än det mesta just nu. Så det så.

/Patrick

Tack vare Twitter så vet jag nu när en kollega/kompis går till jobbet. (tweet: ”går till jobbet”) Minimalt intressant men ändå kanske lite intressant ur en social synvinkel.

Jag tänker så här: tänk om tesen ”det som inte syns, finns inte” är lite sann… Jag menar, alla tänker vi ofta på vad någon som står oss nära gör just nu. Oftast stannar det vid just en snabb tanke.

Sanningen är nog att vi allra oftast faktiskt inte tänker på vad alla andra vi känner gör hela dagarna eftersom ”det vi inte ser”… finns inte för oss.

Nu, med microbloggandet så finns möjligheten att i realtid ”se” vad andra gör… Det skulle då betyda att det vi ”inte ser” faktiskt ”finns”, eftersom vi kan relatera till personen som skrev det bättre. Det blir mer nära och relevantare. Vi ser dem…

Vill man så kan man alltså nu istället säga att ”det ingen pratar om finns inte”. Vänner du aldrig pratar med förlorar du oftast, inget socialt kit byggs upp er emellan. Er relation urholkas och tynar till slut bort. Detsamma gäller givetvis varumärken som vägrar konversationen.

En tanke gällande microbloggandet: Det pratas en hel del om varumärken här. Nästan inga varumärken lyssnar på just denna typ av konversation. Är inte det lite konstigt?

I en tid där det mesta handlar om ”konversationen” kring saker så lägger microbloggandet bara till ännu ett lager kring konversationen. Ett pyttelitet lager som jag tror kommer att få större sociala effekter än jag trodde för tre månader sedan. Bra sådana.

/Patrick

Eftersom Twitter precis haft någon form av genomslag så tänker jag inte kommentera det. Kan bara konstatera att min twitterfeed på denna sida knappast hjälper upp min image. Dessutom avhandlas Twitter bäst i just Twitter. Är ändå lite imponerad över exakt hur mycket vi vill prata med varandra… Det finns också en sorg i det här betéendet givetvis. ”Identitet”… ring a bell?

Anychoo, Vill som sagt pusha lite extra för Twine som ju är fullkomligt briljant. Faktum är att man skall använda det med måtta (framför allt – se till att lista lagom många intressen i profilen…).
Tro mig, man häpnar.

Nej just det… om man skulle tweeta detta istället.

/Patrick

Efter att ha upptäckt, och äntligen förstått, twitter, jaiku och hela mikroblogglogiken så fick jag (givetvis via jaiku) tips om GyPSii. GyPSii är (gäsp) ännu en av dessa sociala nätverkstjänster, men med den skillnaden att det bygger på positionering. Så, om du tyckte att det var lite jobbigt att alla såg dina förehavanden på ansiktsbok så är detta din mardröm.

Hela poängen är att låta användarna dokumentera sin omvärld fysiskt…Inför andra användare. Låter det konstigt? Så här skriver de själva: ”What is GyPSii? – Create Places, locate people, Explore the world around you.” Eftersom jag inte har en enda ”friend” på GyPSii så tänkte jag att det skulle vara helt värdelöst. Så är det dock inte. Det är hur kul som helst att följa andras minst sagt surrealistiska (och ofta rätt skumma) liv i de bilder och inlägg de gör. Jag tror att om detta hade lanserats före facebook så hade detta varit störst. Det känns mer som en ”blog” fast med sociala funktioner. Kolla själv och följ några av användarna en stund.

Faktum är att GyPSii tappar lite in i en idé vi hade för ett företag i mäklarbranschen för några år sedan. Tanken var att låta boende i ett kvarter själva (via t ex en mobil app) bygga mervärden i kvarter genom att de tipsar om kvarterets guldklimpar. Drivkraften att göra detta vore givetvis pengar… Säljaren vill öka värdet på sin bostadsrätt via att visa vilket trevligt kvarter den ligger i. De boende skulle genom detta kunna tipsa varandra och därmed byggs lite ”kvarterskänsla”. Köparen får relevant info om ett område som skulle vara trovärdigare än ”mäklartexter” fyllda med adjektiv och varmluft. Mäklaren slipper skriva aptrista annonser… Alla skulle tjäna på det. Dessutom ganska kul att marknadsföra. ”Win-win” (som vanligt med Volontaire) med andra ord.

Som bonus skulle söndagspromenaderna för resten av oss kunna bli ganska trevlig. Var ligger det bästa fiket i Vasastan, enligt de boende? etc etc… Det som krävs är givetvis någon enkel form av positioneringsteknik (till exempel GSM-triangulering som redan finns) och en gnutta fantasi.

/Patrick