Nu blir det helg....

Skriver dessa veckans sista rader inför 68 tittare på Bambuser. Den nya tekniken är overkligt konstig. Nästa vecka ska Claes och jag jobba vidare med ett format för Bambuser och sedan ska det in i vår nya spelare: Resumé Play.

Tv on demand är det som gäller när man vill kommunicera med bildade människor.

Nu tar vi helg och cyklar hem i strålande solsken.
 

Några ord om ägarens rätt

Claes de Faires avslöjande om att LO hade synpunkter på Lotta Grönings och Lena Melins medverkan i Aftonbladet har satt i gång starka reaktioner. Både DN:s och Svenskans ledarredaktioner har kommenterat avslöjandet. Bägge verkar tycka det är helt felaktigt att en ägare har åsikter om vad som står i deras tidning. Jag minns inte att de var lika upprörda när Peter Hjörne tog en Israelkritisk ledarskribent i örat.

Frågan kompliceras en smula av att man inom rörelsen nu anser att det är borgerliga medier som gjort att förtroendet för Mona Sahlin rasar i botten. Mobbningskampanjen har haft avsedd effekt. Det blir ännu rörigare av att Aftonbladets LO:s tillsatta ledarchef Helle Klein fullständigt förnekar att LO någonsin har lagt sig i vem som skriver i tidningen. Indirekt anklagar hon sin gamla chef Anders Gerdin för att blåljuga eller så skyddar hon Wanja Lundby-Wedin.

Jag har själv fått läsa i officiella bulletiner från Bonnier AB att Resumé ljuger. Det var inte kul, men jag tycker ändå att det är självklart att familjen Bonnier som äger min arbetsplats ska ha rätt att uttrycka sin åsikt om mitt arbete. I fallet Aftonbladet och LO är grejen att Lotta Gröning inte är någon bra skribent. Hon är lika förvirrad som sin frisyr och det är bara att läsa hennes usla bok om Mona Sahlin om man vill ha den teorin bekräftad.

Att det sedan är en usel ägarstrategi att pilla för mycket i detaljer när det gäller en tidning är bevisat i och med A-pressen fall. Men vi måste komma bort från tanken att tidningsägare är större och bättre än andra människor. De är precis lika småsinta och känsliga som alla andra. 
 

Glaset blev till brosk

Jag tror inte alls att det är något glas i kycklingen. Folk kan inte skilja brosk från glas. Jag är ledsen att behöva säga, det men kejsaren är naken. Honken säger att glasbitarna i maten är vår tids ryska ubåtar. 

Då räcker marknadsföring och reklam inte långt …

I kväll summeras reklamåret 2008 på Konserthuset i Stockholm. Några byråer får gå hem med guld, resten får nöja sig med att tillhöra en av världens roligaste branscher. Jag har några favoriter, Storåkers bruna banan för Moderna museet och Felix Herngrens föräldrafilm för Tele2 är kanske de klarast lysande stjärnorna. Än en gång vill jag också passa på att hylla DDB:s fina samarbete med McDonald’s, ingen enskild enhet förtjänar guldägg, men det sammanlagda arbetet borde generera ett Titanägg. Nu anar jag att det nyinstiftade ägget landar i en annan korg och det kanske är bra.

År 2008 kommer ändå inte att bli ihågkommet för sin reklam utan för krisen. Än har den inte riktigt slagit till mot reklambranschen med full kraft. De flesta företag
i Sverige tycks fortfarande anse att de måste kommunicera med sina kunder trots tomma orderböcker. Det är rätt tänkt.
Det finns exempel på företag som tror att deras marknadsföring är viktigare än produkten. Absolut är ett sådant exempel. AMF är ett annat. Pensionsbolaget har en webbplats, skriver då och då obegripliga brev till sina kunder och så är man en av Sveriges största och bästa reklamköpare. Förra året tog man hem ett välförtjänt Grand prix i Cannes. Men vad spelar det för roll när AMF:s styrelse anklagar vd:n för att försnilla företagets pengar och kalla det pension. Det hade varit förödande för alla bolag med sådana anklagelser, men i AMF:s fall är det extra allvarligt eftersom bolaget säljer pensioner. Vän av ordning måste ju undra hur ett före­tag som inte ens kan hantera ledningens pension ska kunna hantera andras pensioner. Det är just därför jag tycker att McDonald’s ska få Titanägget. De fattar att ett företag som har reklam som överträffar företagets produkter är ute på hal is.
I veckans Resumé avslöjar vår reporter Claes de Faire att en förklaring till inbördeskriget i AMF-styrelsen är att LO och Svenskt Näringsliv egentligen vill sälja bolaget. Det skulle ge 40 miljarder att dela på och vara ett välbehövligt tillskott i bägges kampanjkassor inför valet 2010. Jag vet att F&B inte kommer att få en enda krona vid en framtida försäljning, men det vore MORALISKT rätt om de fick det. Utan den lysande reklamen vore AMF inte mycket.
När LO ändå är på g kan man kränga i väg sina sista aktier i Aftonbladet också. Det är fan skandal att Wanja Lundy-Wedin och rörelsen lägger sig i vem som är debattredaktör på Bladet.

Det är trist att Schibsted lägger ner Sesam. Google behöver konkurrens.

Det där med att man skulle släcka lampan fattade jag aldrig.

I år var första april-skämten riktigt roliga.

VLT struntar i elitsporten. Läsarnas reaktion kommer att bli stolpe ut.

Tecken på att jag börjar bli gammal: gillar LdB – ”Ener­gy for your skin”-filmen.

Resumé Play kommer att bli större än SVT Play. Åtminstone på landets byrårer …

Äntligen är allsvenskan tillbaka.

Den 16 april kör vi nästa Resumébar. Vi ses då om inte förr.

Därför var det bättre förr

Jag har börjat läsa Jonas Gardells bok om Jesus. Den är mycket komplicerad. (Jag återkommer till boken när jag kommit lite längre.) På sätt och vis var det mycket enklare förr eftersom då kom allt dumt utifrån. Man hann inte gå in i väggen eftersom man var så upptagen med att skaffa mat. Och kärleken måste också ha varit enklare på Jesus tid. Eftersom de flesta dog vid 40 gällde det att snabbt hitta någon och hålla fast i vederbörande. Ofta fick man hjälp av sina föräldrar att hitta rätt kusin.

Jag har tänkt mycket på hur Shakespeare skulle beskriva kärleken i 2000-talet. I hans dramer finns hotet mot kärleken oftast bortom kärleksparet själv. Det är föräldrar, deras vänner och konventionen som sticker in pinnar i kärlekshjulet. Dagens kärleksproblem uppstår oftast i själva relationen. Jag har svårt att se Shakespeare skriva en dialog om vem som ska diska, bädda sängen eller hämta på dagis.

 

Dagens hatattack på Andres Lokko

Det finns stunder när jag tänker att Andres Lokko borde växa upp och skaffa sig ett jobb. Eller varför inte en familj och några barn. Eller åtminstone en bostadsrätt på Södermalm som alla andra 40+. Och han borde sluta att skriva sina patetiska, töntiga, sjukttråkiga krönikor i, jag vet fan inte längre vem som publicerar det han skriver. Jag får lust att skaka om Andres Lokko och förklara att hela din livsstil krossades när Spotify startade. Det finns inte längre några skivbackar med musik SOM BARA DU HITTAR. Det är inte längre ett heltidsjobb att ha en "egensinnig" CD-samling. Men så läste jag detta overkligt roliga inlägg och tänkte, killen har ju faktiskt en smula humor kvar.
 

Jag sjöng allsång med Siewert Öholms fru

I lördags tog jag pendeln till Uppsala. Det var grått ute och nästa lika grått inne i tåget. (Ja, jag är efter en uppväxt i förorten hatisk till all form av pendling.)
Det var gott om folk på tåget, bland annat såg jag mästerregissören Tomas Alfredson, men han såg inte mig.
Målet för resan var Uppsala stadsteater och uppsättningen Soundtrack of your life. De bosatta i staden har skickat in sina musikminnen till teatern. Dessa har sedan dramatiserat och regisserat av teaterdirektören Linus Tunström.
Jag och min vackra hustru blev placerade på rad 4 bredvid Siewert Öholm och hans vänliga hustru. Jag påpekade att vi hade en gemensam bekant i denna bloggare och då sken min bänkgranne upp som en sol. Vi pratade om oljeberget och Masada ungefär som folk talar om Wanja och Zlatan.
Plötsligt började någon på scen sjunga: ”Ja, Maud och Lena” och då började vi lyssna. Två timmar senare var jag lika berörd som lycklig som tårögd. Musik är som bekant nyckeln till människans hjärta och visst blir en blodig bilolycka än mer fruktansvärd till tonerna av Mozart och en totalitär regi än mer korkad när den försöker stoppa människor att dansa till Michael Jackson. Vore jag Uppsalabo skulle jag gå stolt till min teater och ta del av den berättelse jag bidrar till genom min blotta existens. Ni kan skriva upp att idén kommer att återanvändas.
Ett glas vin senare var det allsång med sångerna som inte fick plats i föreställningen. Det var nästan lika kul att stå upp och sjunga Dancing Queen med Siewerts fru som att se föreställningen.
Kvällen avslutades med hämtpizza från Angelos Pizza. Behöver jag skriva att den var perfekt.
 

Wanja reste sig upp på nio

I natt strax före midnatt reste sig LO-basen Wanja Lundby-Wedin upp och slog tillbaka mot mediedrevet med en rak vänsterattack. Det är inte bara hon som blivit vilseledd och grundlurad utan hela styrelsen i AMF. Exakt vem som lurat styrelsen är fortfarande höjt i dunkel. Exakt hur lurendrejeriet gått till är också oklart, men några luddiga pusselbitar fick den församlade presskåren som belöning efter knappt två timmars väntan i natt. Det är de 770 000 kronorna per månad i pensionsavsättning är boven i dramat. Styrelsen trodde att det var gamla och nya pensionspengar från olika gamla avtal, men nu har det visat sig att det bara är nya pengar. Det är dessa stålars plus vad vd Christer Elmehagen och vvd Ingvar Skeberg tjänade på att flytta sina pensionspengar som ska tillbaka. I Elmehagens fall handlar det om 20 miljoner. I Skebergs fall om 200 000 kronor. Det juridska dokument som AMF:s egen jurist tog fram och som godkände pengaflytten räcker inte för att befria de två från skuld. Men något lagbrott har de dock inte begått enligt LO-basen.

Det var en stridsberedd LO-ledare mötte pressen och som hävdade att hon fortfarande drevs av samma ideal – medlemmarnas bästa – som när hon som undersköterska 1972 började engagera sig fackligt på Danderyds sjukhus. Några frågetecken om sin kompetens såg hon inte och om någon i styrelsen eventuellt gjort något fel eller brustit så fanns de att hitta i ersättningskommittén. Det är uppenbart att Wanja Lundby-Wedin inte kommer att avgå och hon lade även fram krav på att inga höga chefer i LO-styrda bolag i framtiden ska ha rörlig ersättning.
Räcker då detta för att rädda LO-ledarens vidare karriär? Jag tror faktiskt det. Så länge AMF-styrelse är enig i att den har blivit lurad så håller ovan resonemang. Det är en gammal sanning att attack är bästa försvar.

Se min film från pressmötet i Bambuserfönstret ovan.

 

Jag är tillbaka

Är tillbaka efter en vända i Göteborg. Jag är nöjd med min insats i SVT Debatt. Har fått mejl med anledning av min medverkan, ett positivt och ett negativt. Nu är det snart helg. Vi hörs igen på måndag.

Ikväll är jag den onde!

Idag klockan 22 ska jag vara med i SVT Debatt och prata om hemlöshet. Jag är där som den onde. Just nu sitter Janne Josefsson och laddar upp med att kasta pil på mitt fotografi. Han och hans redaktion kommer att rycka ut mina värsta dumheter ur sitt sammanhang och vända dem mot mig. Det skulle jag ha gjort om jag var i deras kläder. Vi kan bägge den mediala logiken lika bra som multiplikationstabellen. Jag laddar också upp med att läsa Situation Sthlm. I sin marknadsföring berättar Situation Sthlm att det inte räcker med att köpa tidningen, man ska läsa den också. Det gör jag nu.
 

Därför styrs världen av heterosexuella män

I veckans Resumé ondgör sig F&B:s vd Erik Sollenberg över det faktum att människor bara är människor. Bakgrunden är en undersökning signerad Regi som visar att personkemi är mycket viktigare än affärsnytta när det gäller valet av reklambyrå. Karin Fredlund har läst samma undersökning och förfasat sig i DI. Jag beundrar dessa rationella individer, Karin och Erik, de sätter alltid sak framför person och drivs i alla lägen av vinstmaximering och affärsnytta. Härligt. De har en underbar syn på företagandet som något i alla lägen rationellt och logiskt.

Min bild är en annan. Personliga kontakter (vem bor i din trappuppgång), utbildning (Lundsberg, Handels och SAM-skolan) och i vilket område råkar dina föräldrar bo (Djursholm och Saltsjöbaden) präglar de flesta viktiga beslut som tas på jobbet. Jag gör hellre affärer med någon som jag har vuxit upp med och vars värderingar jag delar, än med en total främling. Jag söker nämligen inte vinstmaximering i alla lägen utan riskminimering. Och råkar jag vara en nybliven marknadschef med ett förflutet som säljboss så ringer jag hellre en kompis på golfbanan än Erik Sollenberg när jag letar ny byrå till min nästa kampanj. Samma sak gäller när jag ska välja revisor, jag ringer någon som jag känner eller känner till. Timarvode, resultat och kompetens är alltid underordnade personliga rekommendationer och vänskapsband.
Och självfallet föredrar jag att annonsera i medie­kanaler som jag själv känner till och följer. Jag skulle aldrig riskera företagets pengar genom att hälla ner dem i hål som jag inte förstår och uppskattar. Få människor är lika stora som det universum de arbetar i.

Att vår bransch präglas av extrem likriktning blir uppenbart när vi gör listan över branschens 499 bästa och mäktigaste. Grupper som lyser med sin frånvaro är invandrare, homosexuella, öppet religiösa och till viss del kvinnor. Trots att vi har lika många kvinnliga som manliga läsare utgörs toppen i vårt universum uteslutande av män. Och trots att mer än 20 procent av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund så märks det inte på vår lista. Endast på säljlistan finns det efternamn som för tankarna utanför Nordens gränser. Vi kollar inte vem som ligger med vem, men jag vågar ändå påstå att de flesta på ledande positioner i vår bransch är ­heterosexuella. Någonstans finns det ett glastak och i det fastnar alla som inte lever upp till den heterosexuella mannens bild av sig själv. Visst har branschen förändrats sedan ”Mad men”, men än finns mycket att göra.

Det ska bli intressant att se om det går att rädda AMF:s varumärke.

I kväll debatterar jag hemlöshet och marknadsföring i SVT:s ”Debatt”.

Det är positivt att både Thomas Mattsson och Jan Helin gillar att snacka. Det har inte hänt sedan Bo Strömstedts dagar.

ICA:s tortillafilm är riktigt rolig. Och den bör funka lika bra i radio.

Den enda reklamare som kommer att vara nöjd med titanäggsvinnaren är Nina Åkestam.

Det är kul att Paggan återvänder till mediepolitiken.

Farfars diskade annons för WWF är riktigt bra.

Att Annika Falkengren sparkar Odd Eiken är ett bevis på att hon äntligen tar kommunikationsfrågor på allvar.

Det är sorgligt att den svenska fackföreningsrörelsen alltid har haft så ohyggligt svårt att omsätta sina fina idéer till praktisk handling. Det gäller allt från pensionslösningar till anställningstrygghet till A-pressen. Fackets medlemmar förtjänar en rörelse som vågar ta strid för sina ideal, både i talarstolen och i styrelserummet. Med andra ord, Wanja borde ha avgått i tisdags.

Jag kan inte tänka mig något värre än att bli Grillad.

Cronemans arbetsinsats ger mig andnöd

Igår skrev Johan Croneman i DN om Aftonbladets fattigblogg. Rubriken var Berätta om verkligheten istället för att låtsas.Johan var precis som vanligt sur och tvär och såg det hela som ännu ett exempel på journalistikens förfall. Tesen var att istället för att besöka de fattiga så skriver reportern en blogg om hur hon tror att det känns att vara fattig.
Mitt i krönikan är mitt första – raderade – inlägg om Stadsmissionens tiggarkampanj citerat. Läs mer om citatet här.  
Croneman har det inte lätt, han skriver: ”Är det tidsandan? Jag känner hundra procent andnöd.”
Jag har sedan mitt första raderade inlägg om Stadsmissionens kampanj skrivit ytterligare fyra gånger här i dagboken om hur det är att leva på samhällets botten. Jag har besökt Stadsmissionens dagverksamhet 659 meter från mitt hem och talat med ett otal personer om de hemlösas situation i Stockholm. Mina inlägg här i dagboken har lett till att jag på torsdag klockan 22 ska debattera frågan i SVT debatt. Precis som Stadsmissionens kampanjchef Patrik Haggren är jag övertygad om att ju mer det skrivs om klassklyftorna i samhället desto bättre är det.
Och då kommer vi fram till vad Johan Croneman gör för att ta reda på mer om dessa.
Jo, han sitter på sitt kontor 81 meter från min port och läser två bloggar och skriver sedan en krönika om dessa. Man kan få andnöd när kan tänker på hans ENORMA arbetsinsats.
Avslutar med att citera Jan Helin på Twitter: Har svarat DN om Cronemans koleriska utbrott om fattigbloggen. Twittersammanfattning: Han skriver bra, men har lite otur när han tänker.
 

Jag spådde fel om Wanja

Wanja Lundby Wedin avgick inte igår. Jag spådde fel. Hennes förbundsordförande och styrelse slöt upp bakom henne och hon började yra om två dokument som någon dolt för henne. Vem denna någon är oklart, men vederbörande har kapacitet att grundlura LO-basen. De två dokumenten på vift är uppenbarligen viktigare än årsredovisningen i vilken alla pensionsavtal är öppet redovisade.

Nu ska det göras en utredning. Man undrar vad den ska komma fram till. Att styrelsen inte har gjort sitt jobb eller att den inte är kompetent nog att utföra sitt arbete. Som jag ser finns det inga andra alternativ. Förhoppningsvis kommer resultatet till hösten när stormen har blåst över och ordet bonus inte är skällsordet nummer ett i den offentliga debatten.

Det är sorgligt att den svenska fackföreningsrörelsen alltid har haft så ohyggligt svårt att omsätta sina fina idéer till praktisk handling. Det gäller allt från pensionslösningar till anställningstrygghet till A-pressen. Fackets medlemmar förtjänar en rörelse som vågar ta strid för sina ideal, både i talarstolen och i styrelserummet. Med andra ord, Wanja borde ha avgått igår.
 

Idag avgår Wanja

Det ska bli intressant att se hur många timmar Wanja Lundby Wedin håller ut. I går i SVT Play var hon hysterisk på gränsen till kollaps. Hon vet om att hennes företrädare Stig Malm föll på detta att han satt på styrelsemöten och inte ”fattade vad som hände” och nu har 2009-års LO-bas gjort samma sak. ”770 tusen kronor per månad” står det i årsredovisningen, hur kan man skriva under den utan att läsa det finstilta? Det tar mindre än en minut att hitta uppgiften på AMF:s hemsida.
Har Wanja någon aning om hur snacket går på arbetsplatserna runt om i landet? Jag tror det. Men att hävda att hon har blivit lurad är befängt. Vem har gjort detta? Addera till att hon vägrar be om ursäkt och ni har en ledare som inte vet vad hon snackar om.
Bakom Wanja gömmer sig landets sämsta krishanterare.

Man undrar också hur AMF-pension ska hantera pensionsskandalen i sin reklam. Jag tror det är smart att göra som ICA och Skandia gjorde, en rejäl pudel och en stor ursäkt. Om några månader när det värsta har lagt sig.

Mitt stalltips är att Wanja avgår inom 24 timmar. Hennes förtroendekapital som talesperson för arbetarrörelsen är förbrukat.